Vi råkar naturligtvis ut för det vanliga krånglet, när vi ska betala för ställplatsen i automaten. Eva tror dock att hon gjort rätt med pengar och biljett. Sen ska biljetten också stoppas i rätt automat vid bommarna, för att de ska öppna sig. Till slut så kommer vi ut!
Vi lämnar Vila Real i strålande sol och blå himmel. Nu styr vi sakta hemåt igen till Castro Verde.
Vi stannar i Mértola och strosar omkring där några timmar. Vi går ner till den inofficiella ställplatsen nere vid Guadiana-floden. Där står några husbilar från olika länder och det känns som ett bra ställe att övernatta på. Det måste vi nog prova, när vi vill ha omväxling igen!
Sedan går vi upp till Castellet och in på borggården. Eva gör idag ett besök på Museét; det kostar endast 1 euro! Tyvärr är all information endast på portugisiska, så besöket tar inte så lång tid. Björn och Errol sitter på borggården, i skuggan och väntar.
Så fortsätter vi resan hemåt. Vi undrar just om vi fått några nya grannar, medan vi varit bortresta. Ja, minsann och inte vilka nya grannar som helst! Det är vår finländska vän Olka med sin franske pojkvän och vovven Rainy, som välkomnar oss hem! Såå roligt! Vi har följt Olkas blogg, men så slutade hon skriva för något år sedan och vi tappade kontakten. De har bott på Kreta i två år, men nu känner de att det är dags att röra på sig igen.
På kvällen skriver vi till Phil och Sandra för att berätta att Olka är här. Det var ju Olka som sammanförde kattungen Fidel med Phil och Sandra! De berättar att de redan är i norra Spanien, med urdåligt väder och kommer så fort som möjligt att landa in här på Campismon! Hurra, så glada vi blir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar