191030 Onsdag Castro Verde

Idag vill Nancy ha hjälp med att ta ett foto på den nyinköpta bilen, Citroen, för att skicka till hennes dotter Michelle. Eva fotar Nancy, som poserar snyggt intill bilen och så mailar vi iväg bilden samt en bild på Errol förstås. Det vill Nancys dotter Michelle alltid ha!

Nancy och ny Citroen

Vi beslutar oss för att ta en promenad ut till barragem Horta da Nora, för att fågelskåda idag. Vädret känns lämpligt för tvåben och fyrben; växlande molnighet med 23 grader varmt samt en lätt bris. Sagt och gjort, kikare om halsen och iväg! Errol är förstås måttligt road, han gillar inte den här aktiviteten för här finns inget av intresse att läsa. Det är helt enkelt en onödig transportsträcka fram och tillbaka!

Vi unnar oss faktiskt en halvdags-skådning och har frukt samt hundgodis med i ryggsäcken, för att inte svälta ihjäl! Vi slår oss ner vid kanten av dammen och bara njuter av fågellivet samt det underbara vädret!

Idag har ett par Skedänder blandat sig med alla Gräsänderna. Några Forsärlor vippar omkring på strandkanten, tillsammans med Sädesärlorna. Kornsparvarna knirrar och knarrar på staketstolparna. Till vår stora lycka närmar sig sedemera ett stort moln med stora fåglar; de kommer närmare och närmare och svävar högt upp utan några vingslag. Det visar sig vara ett 50-tal Gamar, för oss av obestämbar art då de svävar på hög höjd. Strax kommer dock en enstaka Grågam nersinglande, så kanske är de alla av den arten. Vi får sedan en snabb skymt av vår favorit Tjockfot, men som vanligt går de ner för landning bakom en kulle och försvinner utom synhåll. På hemvägen får vi sedan njuta de vackra Helena-astrilderna, som flyttar sig mellan vassruggar och buskar.

På denna Portugalresa har Eva tagit med sig orkidéen som hon fick på födelsedagen 2018, av tyska Christina. Den har nu fått stå utomhus, sedan vi anlände till Castro Verde och till Evas stora lycka börjar den nu visa upp nya, gröna luftrötter. Med lite tur kanske den blommar på födelsedagen om två månader!

Nancy och Antonio har tagit en tur i sin nya Citroen, för att handla i Beja. Nu kommer de full-lastade hem och snart nog kommer Antonio för att uppvakta herr Errol. Antonio har köpt två olika sorters hundgodis och Errol får smaka den ena. ”Antonio är min sanna vän”, säger Errol nöjd och mumsar i sig det goda!

När Eva och Errol kommer tillbaka från kvällspromenaden, är Bullterrier-flickan Isich med sin husse, utanför vår Campismo. Eva frågar om Isich vill leka och det får hon för husse. Errol blir överlycklig och rusar som en svart komet över grönytorna, med Isich i full fart efter sig. Tänk att en Errol som är 9 år kan leka så galet länge med en 7 månaders Isich! Både husse och jag är lika förvånade, men så roade!

Eva blir lite senare lika förvånad! När Eva kommer ut ur sitt duschbås, kommer det fram en liten valp ur duschbåset intill. En kvinna tjoar inne i duschen och ber om ursäkt; valpen är bara 7 veckor och kan inte lämnas ensam. Ja, här kan allt hända!

Den ljumma kvällen avslutas med Björns matlagning utomhus. Dock får måltiden avnjutas inne i Homer på grund av mörkret som nu omsluter oss, men dörren får såklart stå öppen!

191028 Måndag Castro Verde – Beja – Castro Verde

Idag beslutar vi oss för att göra en utflykt till vår grannstad Beja och det är perfekt utflyktsväder, med växlande molnighet och 22 grader varmt!

Vi strosar sakta mot gamla sta´n, men stannar först till vid det gamla klostret/museét Nossa Seniora de Conceicao och beundrar de arkeologiska fynden, vilka finns att beskåda utanför museét, allt från den moriska eran.

Sen fortsätter vi bort till Castellet. Där ligger också turistinformationen och Björn går in, medan Eva och Errol studerar arbetarna som lugnt och stillsamt håller på med restaureringsarbeten av Castellet. Björn kommer ut med fantastiskt fint informationsmaterial; en liten bok som beskriver Beja samt ett litet kit av vandringsleder som även kan vara av intresse ur fågelskådnings-synpunkt. Toppen!

Eva går nu upp i Castellets höga torn. Björn får vänta på borggården eftersom hans dåliga knä aldrig skulle klara alla de 183 trappstegen upp! Högst där uppe väntar en fantastisk utsikt åt alla vädersträck! De många trappstegen är väl värda besväret!

På det lilla torget, nära Castellet, köper vi ett kilo färska, nyinlagda gröna oliver och några citrusfrukter. Nöjda går vi tillbaka mot Homer, när vi helt plötsligt upptäcker att påsen med våra varor är kvarglömda på torget! Vi får helt enkelt vända om. Tur ändå att vi upptäckte glömskan innan vi kom för långt!

Nu har vi tillbringat en heldag i Beja och även Errol verkar nöjd med alla nya flickdofter han insupit och alla små snacks han lyckats hitta utmed gatorna. Nu är det dags att fara hem till vår Campismo!

När Eva och Errol sedan ska gå ut på kvällspromenaden, står irländska Bill och Breda nyanlända vid receptionen. Nu blir det välkomstkramar och en stunds chat förstås. Vi får dem som närmsta grannar och det känns jättetrevligt!

Utanför Campismon står Errols nya fästmö och väntar. Det är lilla, rundmagade beagle-flickan Pipoca som är på kvällspromenad med sin husse. Nu blir det inbjudan till lek och dans, men sen måste vi skynda vidare innan det blir alldeles mörkt ute!

191023 Onsdag Castro Verde – Entradas – Carregueiro – Castro Verde

Det är mulet och blåsigt på förmiddagen, så vi bestämmer oss för att ge oss iväg på fågelskådning. Dock utan minsta förväntan på att få se något särskilt, med tanke på torkan.

Vi kör ut till Entradas och parkerar Homer, som vanligt, vid Vattentornet. Vi går vår promenad, som Errol så väl känner igen och lyfter kikarna ibland för att spana ut över de snustorra, bruna stäpperna.

Nå ja, några fåglar vill ändå visa sig; en vacker Steglits landar på en Tistel och en Iberisk Varfågel sitter på en ledningstråd och spanar. Nu ser vi också den första Svarta Rödstjärten för denna säsongen. Vi fortsätter ner till den torrlagda dammen för att se om där finns något fågelliv där.

 Till vår stora förvåning lyfter det då 4 stycken Stortrappar, från stäppen bakom den torrlagda dammen och de flyger så kraftfullt och tjusigt förbi oss; fortsätter flykten förbi en bondgård och går ner för landning på ”vårt vanliga Trapp-ställe”, strax intill! Oj, så glada vi blir! Det här är dagens finaste present! Vi kan t o m fortsätta kika på dem, när de värdigt spankulerar omkring på stäppen!

Vi bestämmer oss sedan att köra vägen över Carregueiro hemåt till Castro Verde. Utmed den vägen brukar vi också se en del fågel. Idag blir det dock magert med den varan, men ett litet gäng på 7 stycken vackra Rödhönor irrar plötsligt rakt över vår väg. De är alltid roliga och vackra att få se!

Nöjda far vi nu hem till vår sen-lunch hemma på Campismon! Strax därpå gör Jacob ett Homer-besök. Han slår sig ner för en pratstund. Han har precis köpt sig en inomhustermometer, men saknar nu lämplig skruv för att kunna sätta upp den. Turligt nog kan Björn leta fram en sådan ur Homer-gömmorna!

Därpå kommer våra svenska vänner, mätta och glada i hågen, efter en god middag på Bombeiros. Nu blir det mera prat!

På Errols kvällspromenad träffar vi på ytterligare en bekant; holländske Frans har anlänt till Campismon idag och gör sig nu ett ärende på sta´n. Susanna i Receptionen hade redan informerat honom om att vi anlänt!

Nu går vi hem och kör ett litet pass i vårt ute-jym! Ikväll äter vi upp den sista sillen, inköpt i Tyskland!

191020 Söndag Castro Verde

Idag är det den stora Feirans tredje och sista dag! Tänk att Feiran är en tradition, ända sedan år 1640 och nästa år fyller den alltså 400 år; tänk vilken fest det kommer att bli då!

Eva och Errol går en sista sväng på Feiran. Om vi tyckte det var mycket folk där igår, är det ingenting mot idag! Ett sådant myller av människor!!

Idag får vi se ett uppträdande av Banda as Riscas (”Randigt Band”). Det är en clown, som busar och gör konster, medan en liten orkester spelar musik därtill.

Över hela marknaden ligger det små rökmoln, där det rostas Kastanjer. Errol hittar minsann något gott att äta idag igen och han sätter ner alla fyra, när Eva vill gå hem igen! Jodå Errol, nu ska vi allt gå hem!

Björn har under tiden utfört de återkommande vardagsaktiviteterna samt identifierat att förarstolen har en lös del bak på ryggstödet. Det får lagas, när skruvar inköpts!

Nu cyklar Eva ut till Barragem Horta da Nora, för en första skådning. Markerna runtom barragemen är absolut snustorra och helt bruna; bara helt nära vattenkanten finns en svag, grön kant. En Iberisk Varfågel sitter högst upp i en buske och spanar. Ett gäng med Enkelbeckasiner födosöker ivrigt på strandkanten. En flock med Tofsvipor står och sover vid vattenkanten. Kungsfiskaren far som en blå neonblixt fram och tillbaka, tätt över vattenytan. Eva får ihop 21 arter och cyklar sedan nöjd hem för att rapportera till Björn.

Klockan 14 slår vi på vår portugisiska Tv. Då börjar direktsändning från Feiran i Castro Verde (”Somos Portugal”) och denna pågår i hela 6 timmar! Inslag från Feiran varvas med vackra vyer över staden och dess omgivningar; Campo Branco, Entradas med sitt jordbruksmuseum, LPN-center, Stortrapp och Svartvingad Glada, Marias goda Queijadas såväl som osttillverkningen i Entradas. Ja, det finns mycket fint i Castro Verde och dess omgivningar! Tänk en sådan tur att vädret fick hålla sig fint idag, när nu fina Castro Verde ska skickas ut i Tv-kanalen!

191020 Lördag Castro Verde

Det är den stora Feirans andra dag och vi tar med oss Errol, för att kanske inhandla frukt och grönsaker. Vi strosar endast i utkanten av Feiran, för att skona Errol från människomassan. Men, det är egentligen inte rätt tid för våra önske-inköp. Apelsiner och Avocados är lite för tidigt än. Errol hittar dock ändå en hel del ätbara ting på gatorna!

Björn slinker in på den ny-öppnade Corviran-butiken, nedanför marknadsplatsen och kommer ut med småbröd och lite svarta oliver. Björn och Errol går nu hemåt, medan Eva tar ytterligare en sväng till på Feiran. Avsikten var att köpa något kilo Diospiros (Kaki-frukt), men Eva hittar inte några som ser tillräckligt bra ut. Det blir istället ett kilo ”lokala” äpplen och varsin Queijada (bakade här i sta´n). För övrigt är Feirans innehåll detsamma som på den månatliga marknaden, fast 100 gånger mera av allting!

På hemvägen möter Eva en hel grupp med ungdomar, som trummar sig fram på Feirans gator, hela tiden spelandes kraftiga trumvirvlar. Mäktigt!

Vid hemkomsten provsmakar vi genast varsitt äpple, men tyvärr visar de sig vara lite för söta i smaken, för att riktigt passa oss! Men våra Queijadas kommer inte att göra oss besvikna!

Våra grannar från Nederländerna åker vidare på eftermiddagen. Överhuvudtaget verkar de flesta husbilar vara i farten och bara mellanlandar här, under färd mot sina respektive favoritplatser.

Klockan 15 ska det vara dansuppvisning på Praca Republica och Eva beger sig dit per cykel, för att snabbt komma undan de begynnande regnskurarna. Prick klockan 15 anländer en stor buss till torget och släpper av ett gäng med Folclore-klädda människor. De går i sakta mak mot scenen och börjar så att packa upp sina instrument, för att så småningom, framåt 15:30 börja med musik och dans. Det är Folclore Algarvio; en grupp från Faro som dansar traditionellt och fartfyllt. Woow, vilken uppvisning! Mot slutet bjuder de även upp män och kvinnor från publiken. Alla portugiser sjunger med i texterna och verkar någorlunda kunna de trixiga dansstegen! I en timme dansar de sig genomsvettiga på torget och vi i publiken jublar och applåderar. Vädergudarna var helt på den dansandes sida; inte en regndroppe faller förrän föreställningen är över!

Eva cyklar snabbt hem, till en Errol som väntar på promenad. Men, nu öppnar sig verkligen himlen och kraftiga regnskurar drar igång. Du får vänta lite Errol! Vi avnjuter en liten whiskey, i väntan på att de värsta regnskurarna ska passera. Sen blir det en kort ”bajspromenad” i näromgivningen!

191015 Tisdag Zafra – Castro Verde Portugal

Solen skiner för fullt, när vi lämnar Zafra och styr mot Portugal, till vårt ”andra hem” i Castro Verde.

Vi tankar full tank innan vi lämnar Spanien = 1.18 euro/l diesel. Vägen mellan Zafra och fram till Beja i Portugal är i samma, urusla skick, som vid våra tidigare resor. Den består mer av håligheter och gupp än av körbana. Stackars Homer skramlar nästan helt itu och Errol likaså! Det är tur att naturen är så otroligt vacker; det förlåter det mesta!

Utmed vägen, uppe i bergen ser vi 6 Gåsgamar som svävar över en dal och strax innan vi kommer till Beja sitter en Svart-vingad Glada i en trädtopp, helt nära vägen! Tjusigt!

Vi stannar i Beja och handlar på Lidl; minsann om vi inte hittar det goda Pias-vinet också! Redan när vi kommer till Beja, börjar det kännas som ”hemma”. Här har vi varit så många, många gånger och tycker mycket om den gamla, fina staden!

När vi närmar oss Castro Verde är stäpperna helt brunbrända och floderna är även de helt torrlagda, så var det inte förra hösten när vi anlände! De har nog fått mindre regn hittills, denna höst!

Vid 13:30-tiden svänger vi in på vår Campismo och minsann; vår favoritplats är ledig och där ställer vi oss förstås! Genast kommer en gammal vän; engelsman David och kramar oss välkomna. Han bor nästan närmsta granne med oss, i sin ny-inköpta Auto-camper! Vi checkar in och välkomnas av Luis i receptionen. Vi frågar honom var vår holländske vän Jacob är? ”Konstigt nog, har han inte anlänt än”, säger Luis och inget har ännu hörts från honom. Vi får hoppas att han kommer på plats snart!

Engelsmän Bob och Wendy kommer som nästa välkomnande par. De kom hit för ca 1 vecka sedan och står också på sin sedvanliga plats! De mår lika bra, som när vi skiljdes åt i våras!

Errol blir överlycklig över att vara ”hemma” igen och han tittar förväntansfullt bort mot Nancy och Antonios husvagn; men de har ju inte kommit än! Du får vänta ytterligare 2 veckor, Errol!

Vi träffar även ett par svenska vänner, från tidigare vistelse här; nämligen Per och Eva från Kungälv och får oss en pratstund med dem.

Luften och marken i Castro Verde är full med svärmande, stora Flygmyror och nu förstår vi att det var dessa som smattrade mot vår vindruta, nästan som ett snöfall, på vår väg hit!

Nu har vi inte fler vänner att hälsa på ännu! Det är än så länge, ganska tomt på Campismon, vilket vi bara tycker är skönt! Vi boar in oss och slår oss sedan ner utanför Homer för att inta vår sen-lunch.

Errol vet, som vanligt inte, att vi nu vridit klockan bakåt 1 timme; hans mage skramlar ju tom på sedvanlig svensk tid! Det är en hård tids-omställning för en hungrig hund!

Vi tar en promenad ner i sta´n för att se om någonting har förändrats, men tack och lov, är det precis sig likt! Vi ser att man håller på att rigga upp för den stora ”Feiran”, som går av stapeln i dagarna tre, nu till helgen. Vi har hämtat programmet och ser fram emot att få delta i festyran! Vi köper oss gott, portugisiskt bröd och färska oliver och traskar sedan hemåt igen.

På kvällskvisten sitter vi ute och njuter av den sköna värmen, det goda Pias-vinet samt bröd och oliver. Det är skönt att komma ”hem”!

191014 Måndag Medinaceli – Zafra

Det blåser bra, uppe på högplatån i Medinaceli, där vi står och temperaturen är svalare med bara 13 grader ute, vid Errols morgonpromenad. När vi sist stod här på ställplatsen, för ett par år sedan, hade vi endast sällskap av en brittisk husbil. Idag står det nog ett 20-tal stycken bobilar på ställplatsen. Det märks överallt vi kommer, att antalet husbilar bara ökar på!

Idag styr vi Homer vidare västerut i Spanien och hoppas på att stanna över natten, på en ställplats i staden Caceres, där vi inte varit tidigare. Vädret är omväxlande, med sol och regnskurar och snart nog är utomhustemperaturen uppe på 20 grader.

Vi passerar Madrid vid lunchtid. Vi glider fint fram på motorvägen, med smidiga avfarter och utan några stressmoment. Flermiljonstaden breder ut sig, med enorma höghus-områden, i oändlighet utmed vår väg.

Snart nog åker vi in i Extremaduras område och redan vid Rio Tajo dyker det upp en stor flock på ca 25 st Gamar och därefter även enstaka Örnar, som alla svävar, utan några vingslag, över vår väg. Vi får dock inte tillfälle att närmare identifiera dem! Vi är ändå nöjda med de mäktiga uppvisningarna!

När vi kör in i staden Caceres, kör vi efter GPS:ens anvisningar, inställda på ställplatsens koordinater. Lik förbaskat missar vi naturligtvis att svänga enligt anvisning och far omkring på branta och trånga gator. Vi måste vända om och följer nu plikttroget GPS:en, men vid målet finns inte en tillstymmelse till parkering eller ställplats! Vi förstår ingenting!

Nu är vi lite trötta och Errol är utsvulten, men vi ställer snabbt in nya koordinater till nästa ställplats, i staden Mérida, 5 mil bort. Självklart stannar vi utmed vägen och ger Errol sin middag, annars skulle han aldrig förlåta oss!

Utmed resans gång, läser Eva i ”Aires-boken” att ställplatsen i Mérida inte finns kvar längre. Nej, är det verkligen sant? Vi vågar inte chansa på att åka dit för att få svar! Vi byter kurs och kör istället söderut, raka spåret till vår välbekanta ställplats i staden Zafra. Det blir ytterligare 5 mil att köra, men nu orkar vi inte bli besvikna igen; nu kör vi med säkra kort!

Vi kommer fram till Zafra vid 18-tiden och sista milen har Errol stirrat på Eva, för att påtala sitt tryckande behov av toalett! Vid ankomsten rusar vi genast ut och Errol hinner inte många meter förrän behoven tränger sig på! Skönt, men nu kan vi gå vår sedvanliga promenad in i Zafras historiska centrum och njuta av miljöerna och flickdofterna, förstås!

Under tiden har Björn gått över gatan, till affären Dia, för att köpa bröd. Eftersom tjuren Osborne idag vann i antal över Röd Glada, med hela 6-2; tar Björn detta som ett tecken att även inköpa en flaska spansk konjak; den goda Veterano.

Ikväll är vi, alla tre, trötta efter en lång dags bilåkande och nu ser vi fram emot att komma fram till vårt andra hem, Castro Verde, redan imorgon!

191013 Söndag Palamós – Medinaceli

Efter frukost säger vi ”hej då” till våra svenska grannar, som är resklara precis före oss. De fortsätter sin resa norrut mot Sverige. Vi lämnar nu Costa Brava och åker västerut, i höglandskap, med kurs mot Madrid och vi får se var vi hamnar i kväll? Startvädret är mulet, men 21 grader varmt!

Vi kör på behaglig väg, C25 och A2, hela tiden med vackra panorama-vyer omkring oss. Snart nog skingras också molnen och solen strålar fram från en klarblå himmel. Vi passerar Lleida i 26 graders värme. Högplatån före staden Zaragoza sträcker sig nu, brun och jordfärgat ödslig, så långt ögat når. Vilka vidder!!

Vi passerar Villafranca de Ebro och får nu se en glimt av floden Ebro, som har sina källor strax norr om Zaragoza.

Idag tävlar de Röda Gladorna i antal, med tjuren Osborne och resultatet blir oavgjort; 6-6!

När vi passerar Zaragoza, ser vi att termometern visar 28 grader varmt! Det är onekligen lite svettigt i Homer, fastän vi har AC på. Vi sätter som mål att stanna för nattläger, på ställplatsen i staden Medinaceli. I den medeltida staden har vi stannat tidigare och vet att ställplatsen är bra!

Strax innan vi når Medinaceli ser vi ett 10-tal Gåsgamar som svävar nära intill oss, över vägen! Woow, det är alltid en mäktig syn!

Vid 17-tiden är vi framme vid vårt nattläger och går omedelbart ut på Errolpromenad. Vi strosar runt i den medeltida historien och bara njuter, dels av utsikten, men även av de medeltida miljöerna. Errol njuter av de många ”flick-dofterna” och har även turen att bli uppbjuden till dans av en ”hårsvallande” Afganh-flicka! Vi gillar den här kvälls-turen, alla tre!

Utsikten från Medinaceli är mäktig!

Den medeltida staden Medinaceli

191011 Fredag Le Boulou – Palamós Spanien

Idag är det vår 39:e bröllopsdag och då skiner solen på oss, redan från morgonen! Vi gratulerar varandra till våra år!

Vi åker mot Spanien och vid gränsövergången står det faktiskt en hel del poliser och stoppar många av de stora bilarna. Det är bra att se!

Nu får vi ett välkomnande av den första Tofslärkan, som skuttar på vägen framför Homer. De lär vi bli vana vid att se, ganska snart!

Vi åker bara drygt 10 mil idag, som kompensation för den långa färden igår. Vi landar in på ställplatsen i Palamós, redan vid 12-tiden. Det verkar vara tursamt att vi kommer så tidigt, för här är nästan fullbelagt. Nåväl, vi boar in oss bredvid ett svenskt par, som är på hemväg. Vi pratar en stund förstås och det blir väl fler tillfällen, för de ska stanna även imorgon.

Errol och Eva tar genast en rejäl promenad, värmen till trots. Det är ca 25 grader i solen och Errol flämtar på, men styr med bestämda steg ner mot Medelhavet. Här känner han mycket väl igen sig och går vant iväg på en smal vandringsstig, högt, högt utmed havet. Sedan kommer vi fram till Platja La Fosca och äntligen får Errol ta sig ett dopp, i en undanskymd vrå av stranden. Med en lätt avsvalkad Errol vandrar vi hemåt igen!

La Fosca

Det är en härlig känsla att få ha shorts på sig och sitta ute under Homer-markisen med vår sen-lunch! En annan skön känsla är också att få tillfälle att städa ur Homer ordentligt. För det behövs efter en och en halv veckas intensivt Homer-boende, med en Errol som är i värsta päls-bytar-stadiet!

Resten av dagen ägnas enbart åt avslappning och njutning!

191010 Torsdag St Paul-Trois-Chateaux – Le Boulou

Vi vaknar till en strålande vacker dag och så härligt! Vi äter frukost och ger oss sedan av, med målet satt mot ställplatsen i Narbonne.

Vi passerar den vackra vyn vid Pont-St-Esprit. Eva fotar snabbt genom Homer-fönstret!

Pont-St-Esprit

Idag är det storstädernas dag och vi passerar genom Nimes och Montpellier, i tät trafik och mängder, mängder med rondeller! Det blir så avkopplande att därefter få åka ut på motorvägen upp till Clermont-l´Herault och sedan vidare ner mot Beziers.

När vi kommer fram till Narbonne, upptäcker vi till vår stora besvikelse, att ställplatsen är utraderad och på platsen bygger man nu en enorm anläggning/tjusig byggnad i blänkande metall. Åh nej; vi stannar till och letar upp ett alternativ; en ställplats/parkering bara några kilometer bort. GPS:en börjar nu att styra oss rakt in mot Narbonnes historiska centrum och vi vindlar på trånga gator, ända fram till Katedralen! Usch, nu börjar paniken stiga och svetten rinner! Vi måste bara försöka ta oss ut ur Narbonne!

Björna rattar efter skyltarna, norrut mot Beziers, medan Eva ställer in GPS:en på en ställplats i Le Boulou. Staden ligger söder om Perpignan, bara några mil från den spanska gränsen. Vi köar oss runt Perpignan och sedan lurar GPS:en in oss en sväng i ett bostadsområde! Neej, nu börjar vi bli trötta och vill bara komma fram!

Nåväl vid 17:30-tiden anländer vi till ställplatsen i Le Boule och här finns även en ledig plats för Homer. Här lutar det ganska mycket, så vi får klossa upp Homer. Här finns tillgång till toatömning utan betalning, men allt vatten kostar en slant. Gråvattentömning ser vi inte till.

Stackars vår Homer-hjälte Errol; en sådan lång och varm bil-åkardag! Nu måste han få komma ut på promenad! Tursamt nog, ligger ett fint grönområde, med strövstig utmed en flod, alldeles intill ställplatsen. Errol stortrivs; här finns mycket att läsa! Inte nog med det! Han blir strax uppbjuden till dans, av en vacker Mallinois-fröken! Hon är lös och ledig, med  husse och matte sittandes på en bänk intill. Den vackra fröken vill genast dansa och efter första dansen viker hon fint svansen åt sidan! Oj då, hon löper! Homer-hjälten blir till sig i trasorna, men mötet får avslutas med ett par danser till, men mer får det inte bli. Eva drar med sig en motvillig Errol därifrån!

När vi kommer tillbaka till ställplatsen, får vi en pratstund med ett portugisiskt, ungt par i husbil. De berättar att de är på väg till Berlin, men har sin hemort i Lissabon. Vi berättar förstås att vi är på väg till Portugal. De rekommenderar genast ett besöki staden Mafra (söder om Peniche), med sin ställplats i vackert läge, nedanför Castellet. Ställplatsen är gratis, inklusive el! Vi lovar memorera detta och planera in ett besök!

Nu börjar det mörkna och vi går in i Homer för att laga vår kvällsmat och göra kväll! Även ikväll har vi Homer-dörren öppen och det är 21 grader varmt utomhus när klockan är 19!

191009 Onsdag Givry – St Paul-Trois-Chateaux

Vi vaknar till en småregnig morgon, men det är dock 18 grader varmt! Efter vår frukost fortsätter vi resandet söderut.

Av tidigare erfarenhet vet vi att det blir en resa genom små medeltida städer, genom trånga centrum med kyrkan från romartiden på stadens torg, i 30/50/70 km/h. Det kommer att ta lång tid att köra och vi lär inte komma så lång sträcka idag.

Landskapet är så vackert, med böljande grönska i lätta höstfärger, med betande djur på vallarna. Vi snirklar oss ut mot staden Macon, för att sedan följa floden Saone söderut mot Lyon. Där byter floden namn till Rhone.

Idag är verkligen rondellernas dag! Vi åker genom flera 100-tals rondeller! Vi passerar Lyon och kör precis förbi stadens ”rymdskepp” till Opera-hus!

Operahuset i Lyon

Vi kör ifrån regnet och det blir soligare och varmare för varje mil! Vi siktar in oss på en ställplats i den medeltida staden St Paul-Trois-Chateaux, söder om Montélimar och anländer vid 17-tiden.

Ställplatsen är gratis, på en mixad parkering med 120 platser. Här finns gratis tömning av toa och gråvatten samt fyllning av färskvatten.

Vi boar genast in oss och går ut på en Errol-promenad, fram till stadens historiska centrum, som ligger precis intill vår ställplats. Nu är det faktiskt 23 grader varmt och strålande sol! Härligt!

Vi strosar runt i medeltid och romartid, fram till Katedralen från romartiden. Här är så underbart vackra miljöer.

Errol blir dock snart mycket förnärmad; då en av stadens katter tycker att han inte har här att göra! Den närmar sig med bågformad kropp och flyger sedan rakt upp i attack och gör en snabb landning över Errols ansikte! Inget blodvite uppstår, men Errol blir onekligen lätt chockerad!

När vi strosat omkring i historien en lång stund, går vi hem till Homer för att laga mat. Nu blir det premiär för matlagning med öppen Homer-dörr och klockan 18:30 har vi fortfarande 21 grader varmt utanför! Vilken härlig känsla!

191008 Tisdag Pont-a-Mousson – Givry

Vädergudarna har lovat uppehåll idag, men nog sjutton småregnar det när vi gör oss resklara och det fortsätter när vi ger oss iväg! Vi sätter kurs, i riktning mot Lyon.

Söder om Nancy, fortsätter vi att åka motorväg; dock ej betalväg. Här har vi inte fått åka tidigare, kan det vara en f d betalväg? Vi passerar alltså inte Goncourt eller borgen i Langres, som vi trodde! Vi fortsätter att följa La Moselle/Moselfloden, förbi staden Épinal, på väg N57/E23.

Vid staden Vesoul blir det helt plötsligt tvärstopp i trafiken; ja inte för den motsatta trafiken, men för vår ”avfartsväg” mot Dijon! Varför? Det fortsätter i snigelfart, några meter för meter, genom rondell efter rondell, för Vesoul och till slut blir det helt tvärstopp igen! Efter ca 2 timmars köande, börjar helt plötsligt trafiken att rulla igen, men vi förstår inte alls vad som hände!

Nu skriker våra magar efter kaffe och smörgås, så vi stannar på första, bästa rastplats. Vädret har skiftat till växlande molnighet och hela 18 grader varmt, skönt!

Med nöjda magar sätter vi dagens mål till ställplatsen i den lilla staden Givry, söder om Dijon. Där har vi stått förut och tycker att både ställplats och omgivningar är fina.

Det blev en lång Homer-dag, mest p g a stoppet vid Vesoul. Men, strax efter kl 17 rullar vi in på ställplatsen och smyger in på den näst sista lediga parkeringen. Oj, så trångt och packat vi står här!

Errol måste genast ut på promenad. Eva och Errol strosar runt i staden en timme och njuter av den sköna temperaturen och den mysiga, gamla staden.

Imorgon fortsätter vi ytterligare söderut!

Givry

191006 Söndag Trier – Pont-a-Mousson Frankrike

Dagen startar med en regnig, disig och ruggig morgon. Det är 9 grader ute och 13 grader inne; faktiskt det varmaste hittills. Vi äter frukost och gör oss sedan resklara, för att sätta fart mot Luxembourg, där vi ska tanka diesel.

Det verkar inte spela någon roll om vi åker tidigt eller sent på säsongen, regnet förföljer oss ändå!

Strax utanför Trier träffar vi på ”Umleitung” och vi slussas ut på smala landsvägar med höga och djupa dalar samt hårnålskurvor. Det är otroligt vackra vyer och en fantastiskt lummig grönska. GPS:en bråkar ingenting med oss och vi klarar fint att följa ”U-skyltningen”; detta är en klar framgång mot våra tidigare resor. Vi åker mot vår sedvanliga ort Frisange, där vi stannar och tankar diesel för 1:12 euro/l.

När vi passerar gränsen till Frankrike talar Homer om att han har rullat exakt 8 000 mil med oss! Duktig Homer!

Vi kommer fram till Pont-a-Mousson tidigt, redan vid 12-snåret. Här är gott om lediga platser och vi boar in oss, mellan två andra Hymrar. Vi går genast en promenad med Errol och tänker oss att gå till Lidl, några km bort, för att köpa en god baguette till lunch. Precis när vi kommer fram stängs Lidl-dörrarna och tji fick vi! Men, vad gör det; vi får en skön promenad och kommer i stort sett torrskodda tillbaka till vårt hem.

När Eva går till hamnkontoret för incheckning, blir det samspråk med ett annat svenskt par, från Härnösand, såväl som vår närmsta Hymer-granne från England. Den engelska damen berättar att de blivit mycket aggressivt bemötta i Tyskland och detta på grund av att Storbritannien vill lämna EU. Det lät högst otrevligt förstås!

Nu tänker vi stanna här i två dagar och vila ut, för att sedan bestämma vidare färdrutt.

Katedralen i Pont-a-Mousson

191005 Lördag Havixbeck – Trier

Så skönt; det regnar inte när vaknar och väderprognosen säger uppehåll hela dagen! Vi gör oss resklara och tuffar in mot Munster, för att byta vår tyska gasflaska till en ny, full sådan. Vi har fått tipset att åka till fritidscenter Terracamp. Sagt och gjort; vi åker dit och byter ut vår tub till ett pris av 18 euro.

Vi ställer GPS:en på Trier och kör vidare. Det är alltid en pärs att köra förbi storstäderna, Dortmund, Köln osv. Vi vet att vägarbete pågår på A1 runt Rhen-bron, vid Leverkusen. Här får breda bilar, som Homer, inte köra! Vi försöker att undvika detta genom att svänga av mot Dusseldorf, men likt förbaskat hamnar vi på denna Rhen-bro ändå! Vi har inget val; det är bara att hålla andan, ha is i magen och köra! Nåväl, det gick fint; Homer fick dra in magen och ta oss igenom! Vi fortsätter mot Trier, men måste nu stanna för en rast med kaffe så att vi får nya friska krafter!

Nu siktar vi in oss på ställplatsen i Schweich, där vi stod förra året. Jodå GPS:en guidar oss precis samma väg, som sist! Vi kör utmed vindlande, vägar med hårnålskurvor i ett underbart landskap. Skillnaden är att vi i år känner igen oss och kan njuta av vyerna, medan vi förra året blev helt stressade av de smala, krokiga vägarna, som vi trodde förde oss ut i ingenmansland! Vi kommer till slut fram till ställplatsen, men blir riktigt besvikna! Den ”riktiga campingen/ställplatsen är öppen och är ej kostnadsfri, vilket betyder att det är förbjudet att övernatta med husbil på parkeringen bredvid (där vi stod förra året). Dessutom hade detta ändå varit omöjligt, för parkeringen är en enda lerig swimmingpool! Nej, vi drar vidare mot en gratis ställplats i Trier!

Vi anländer till den kombinerade parkeringen/ställplatsen i Trier vid 17-tiden. Det här blir jättebra! Vi boar in oss och tar genast en Errol-promenad utmed Mosel. Errol är på toppen-humör och det spritter i hundbenen. Han vill hela tiden göra alla sina konster och går sedan vidare i rask promenadtakt; skönt för både tvåben och fyrben!

Sedan väntar sedvanlig matlagning, lite TV-tittande och sedan den sköna Homer-sängen!

191004 Wilster – Havixbeck

Efter en god natts sömn vaknar vi upp till ett disigt och dimmigt Wilster. Vi äter en god frukost och styr sedan kosan i riktning mot Gluckstadt och färjan över Elbe.

Idag är det en mycket kort färjekö, så vi kommer snabbt iväg. Resan kostar denna gång 19 euro för Homer och två vuxna personer. Resan tar ca 30 minuter.

En "stor kines" passerar vår lilla Elbe-färja

Vi verkar få ett välbekant resväder i Tyskland; kallt och regnigt hela långa dagen!

Så fort vi lämnar de mindre vägarna efter Bremervörde och Zeven och kommer ut på Autobahn, börjar det att bli ”Stau”. Det är ju fredag och trafiken tätnar snabbt runt de större städerna och de återkommande vägarbetena. Det blir dock aldrig några helt stillastående stopp! Tack och lov! Vi tre Homer-farare tröstar oss under resan med våra respektive ”favvo-godisar”, för att hålla humöret uppe!

Vi planerar in vårt nattläger till den lilla staden Havixbeck, någon mil väster om Munster. Ställplatsen är en kombinerad parkering vid stadens simhall, i ett villa-område. Här finns tillgång till el-automat (vilket vi nyttjar ikväll), tömning av gråvatten och toa är gratis, färskvatten får man betala för.

Vi slår läger och Errol måste få komma ut på promenad, regnet till trots. Eva tar på stövlar och slår upp paraplyet; Errol är alltid redo för en sväng. Vi hittar tyvärr inget bra hundstråk och Errol har mycket svårt att hitta en toalett. Han frågar om han får bajsa på varenda villa-tomt som vi passerar, men det är ju förbjudet! Nöden har ingen lag; han får till slut skutta in i en liten buske på trottoaren. Nu skyndar vi hem och gör ”fredag”!

191003 Torsdag Varberg – Wilster Tyskland

Vi stiger upp klockan 05:30, så Errol hinner få sin sedvanliga morgonpromenad och frukost. Färjan avgår tidsenligt kl 07:00 och vi installerar oss, som vanligt i ”Hund-loungen”. Idag får vi sällskap under resan av två Spanska Vatten-hundsdamer. Naturligtvis har de sin matte och husse med sig, som vi underhåller oss med under hela resans gång. Vi pratar om allt från husbilsliv, hundar, friluftsliv och segling.

Vi anländer till Grenå ca 11:15 och gör första stopp i Tilstrup för att tanka diesel för 9:79 dkr/liter. Strax därefter måste vi bara stanna för att dricka en kopp uppiggande kaffe med smörgås därtill. Sen är vi redo att fortsätta vår färd mot Tyskland!

Vädret är bra med växlande molnighet och 13 grader varmt. Vid 17-tiden landar vi in på vår ställplats i den lilla staden Wilster, inte alls långt från Elbe, där vi tänker färja över från Gluckstadt imorgon. I Wilster stod vi över natt för två år sedan. Här står vi på en stor grönyta, med tillgång till el (mot betalning) samt möjlighet att tömma gråvatten och toa. Vi har endast sällskap av en enda husbil till, så här är gott om utrymme! Vi börjar boa in oss när en man kommer fram för att fråga om vi vill köpa färska ägg och grönsaker. Ja, det nappar vi på; ett paket färska ägg och ett halvt kilo tomater blir inköpta.

Nu måste vi ut på en Errolpromenad! Vi känner igen oss i den gamla staden, med anor från 1545. Vi stannar till och beundrar det gamla Rådhuset, som är en mäktig korsvirkesbyggnad.

 Plötsligt får vi höra trumpetandet från Tranor och mycket riktigt; när vi lyfter blicken mot himlen seglar där 6 st Tranor över våra huvuden! Men, nu börjar våra magar att knorra, så vi tar ut vår riktning tillbaka hem till Homer, för att laga en enkel, men välsmakande måltid!

Under våra tidigare husbilsresor har vi aldrig kunnat nyttja vår gamla TV, men nu har vi investerat i en modernare liten apparat; så ikväll underhåller vi oss med tyska TV-kanaler!

191002 Onsdag Hjo – Varberg

Nu är det dags att starta vår fjärde övervintringsresa, med slutmål Castro Verde i Portugal. Vi lämnar vårt hem vid lunch-tid och styr kosan mot Varberg, där vi övernattar, för att åka vidare med färjan till Grenå imorgon bitti.

Efter höstens första frostnatt, står vi i den sköna solen och säger ”hej då” till våra fina grannar. Vi hoppas såklart att vi ses åter igen nästa vår!

Under senaste veckan har vi fått mail och även videochattat med våra ”internationella” vänner. Bästa vänner, engelsmän, stannar kvar i England oktober månad ut, för att se vad som händer med Brexit. Vännerna från Nederländerna anländer till Castro Verde i början av december, precis som de brukar. Irländska kompisarna reser ut i Europa, med start samma vecka som vi. Canada-vännerna anländer med flyg till Portugal i slutet av oktober. Det är lite senare än vanligt, vilket beror på att de sålt sitt hus och just fått tillgång till sitt nya bo i lägenhet.

Sen-lunch intas vid Gasolspecialisten i Jönköping. Där hade vi hoppats på att få hjälp med  en gasolkoppling till vår portugisiska tub; men tyvärr fick vi tji här. Mätta blev vi dock av den goda Rostbiffs-baquetten som vi köpte i ”Food Truck” strax intill.

Nu susar vi vidare mot samhället Fritsla, där en husbilsfirma Codat finns, som kanske kan lösa vårt ”kopplingsproblem”? Nej, det verkar omöjligt att få hjälp med detta, men istället kan vi här köpa ett usb-uttag, som dessutom monteras på plats av en trevlig montör! Mycket nöjda tuffar vi vidare mot Varbergs färjeläge!

Dock har vi nu en missnöjd passagerare med oss i Homer! Errols mat- och sovklocka larmar, för nu är det endast 10 minuter kvar till hans mat-tid! Vi får anklagande blickar av en utsvulten kompis! Vi försöker övertyga herr Errol om att maten smakar ännu godare när vi väl är framme i Varberg. Han låter sig inte övertygas, men återtar till slut sin position mellan våra stolar.

Vi har fint resväder hela vägen, men nog sjutton kommer det en lång och riklig regnskur när vi väl anländer till vårt mål. Errols promenad får därför vänta en stund, men sen går vi en behaglig och ”läsvärd” sväng runt Varbergs fästning. Vi intar därefter vår sovplats i färjeläget och går tidigt till sängs, med väckning kl 05:30.