200228 Fredag Castellar de la Frontera – Cabo de Gata

En klar och kall natt, ger oss bara 11 grader inne i Homer kl 08 på morgonen (5 grader ute)! På med gasvärmen, så blir det snabbt varmt och skönt igen!

Solen strålar från en klarblå himmel idag! Efter frukost sätter vi kurs mot Malagas kust-sträcka. Vi åker A7 och strax innan vägen mot Manilva, åker vi plötsligt en sträcka på AP7, som är betalväg. Vi kommer till en betalstation, men vi har ju ingen biljett att stoppa in i automaten! Vad gör vi nu? Tursamt nog kommer spanjoren från bilen bakom oss, fram och talar om att vi ska betala 1 euro i automaten! Vi är så tacksamma för hjälpen, annars hade vi nog stått kvar där ännu och slitit vårt hår! Så åker vi strax ut på A7 igen!

Hela kuststräckan från sydväst till sydöst är helt sönderbyggd och exploaterat. Alla samhällen och städer är ihopbyggda. Men, på de få ställen där naturen glimtar fram förstår vi att det en gång har varit mycket vackert här, med de höga bergen i bakgrunden.

Vår avsikt är att först besöka en ställplats, El Rincon och eventuellt Almayte, men vi ändrar oss snabbt, eftersom de ligger så nära Malaga. Naturligtvis är det fullbelagt, även om vi kommer fram hyfsat tidigt.

Vi vet ju att det är skollov och karnevalstider denna veckan, i både Portugal och Spanien och därav är det väldigt fullt på alla ställplatser. Vi sätter vårt mål till Castell de Ferro, som ligger längre österut utmed kusten, så kommer vi bort från de värsta turistområdena.

Vi är framme vid 13:30-tiden och kör fram till en absolut smockfull ställplats! Åh nej, vad gör vi nu? Vi inser att vi måste äta en lunch-macka för att få ny energi och kunna leta upp ett nytt mål. Vi kör genom staden och det är precis fullt med festande människor överallt och alla parkeringar är upptagna. I stadens utkant klämmer vi dock in oss på en sluttande grusplan för att få en rast och kisspaus för Errol.

Nej, vi hittar ingen ställplats inom rimligt avstånd! Vi får helt enkel bara försöka finna en trygg parkering över natt! Vi satsar på en bensinstation med tömning/fyllning för husbilar, nära staden Adra, utmed A7. När vi kommer fram finns det inte ens en plats där, visserligen inga husbilar där, men varenda plats är upptagen av långtradare. Vi måste hitta ett nytt mål!

Det gäller alltså att komma bort från städernas lockelser! Vi beslutar att köra ända bort till sydöstra hörnet; till ställplatsen Cabo de Gata, där vi stått för två år sedan. Ställplatsen är bra och bekväm. Den ligger helt omgiven av enorma växthus, men vid kanten av naturparken med samma namn. Landskapet är vilt och kargt, med ett torrt ökenklimat. Här borde det inte vara så lockande att stå under karnevalveckans sista helg!

När vi kommer fram vid 17-tiden, inser vi att det var rätt beslut! Här finns gott om plats och vi boar genast in oss i bekvämligheten och lugnet! Errol får genast komma ut på en promenad, om än inte så givande för honom. Här finns just inget läsvärt för en Errol, mellan alla växthusen.

Ikväll ska vi njuta av en skön dusch, spansk tv, wifi och en god måltid! Här stannar vi och kopplar av över helgen!

200227 Torsdag Sanlucar de Barrameda – Castellar de la Frontera

Vi följer kusten åt sydväst och sätter vårt mål till en ställplats i Barbate; där slaget vid Trafalgar stod.

Vi njuter av att se hur Mimosan står i full blom, överallt utmed vägen. När vi närmar oss Cadiz får vi även njuta av rosa Flamingos i de talrika saltinerna. Framåt 13-tiden är vi framme i Barbate och stannar först för att handla på Aldi. Sen hittar vi fram till ställplatsen, som ligger intill småbåtshamnen. Vi parkerar Homer och går ut för att spana. Vi beslutar oss för att inte stanna här. Det känns lite för steril miljö. Ställplatsen har en automatiserad incheckningsstation, vilket vi inte gillar. Här finns inte heller någon toalett för Errol; inga grönytor i närheten. För vår del är det också för lång promenadväg in till centrum. Vi kör vidare!

Vi lämnar kusten och kör inåt landet, i högre terräng. Plötsligt dyker det upp flera flockar med Gamar; en snabb överslagsberäkning ger ett hundratal Gamar och vi hinner i alla fall identifiera Gåsgam på nära håll. Det är en otrolig syn med så många Gamar på en gång!

Vi har satt ut ett nytt mål för dagen och det är ställplatsen i den lilla byn Castellar de la Frontera. Där landar vi vid 15:30-tiden och flera husbilar är redan på plats. Vi ger oss genast ut på en spaningsrunda för att också rasta Errol. Här är väldigt välordnat och städat. Vi hittar fram till byns lilla centrum, som har en kombination av torg och park. Ja, sedan har vi nog sett det mesta av byn och strosar hem till Homer igen.

En sval öl väntar, reseplanering för morgondagen och sedan en enkel matlagning!

200225 Tisdag Sanlucar de Barrameda

Det är en solig dag, men mycket blåsig, så temperaturen orkar inte upp till mer än 16 grader.

Idag har vi frukost-tv utanför Homer-fönstret. Det första programmet är ”hund-paraden”; det är minst en hund i de flesta husbilarna och nu ska de ut på morgonpromenad! Nästa program är ”bröd-paraden”; brödbilen anländer och snart nog kommer en strid ström av frukostsugna husbilsägare ut. Vi konstaterar att det är stor rörlighet bland bobilarna, efter intagen frukost och helt plötsligt finns det många lediga platser. Vi väljer dock att stå kvar på vår lilla inhägnade grusplan.

Nu vill vi gå ut på promenad och bestämmer oss för att gå ner till stranden, med kikare om halsen. Nu är det ebb och vattnet har dragit sig tillbaka ca 1 km. Oj, så mycket mat det finns för alla Vadare! Vi skådar samma arter som igårkväll, men kan också lägga till Större, Mindre och Svartbent Strandpipare och Kustpipare. Vi beundrar länge en Fiskgjuse, som ryttlar över vattenytan och sedan störtdyker ner för att komma upp med fin fisk. Sedan får den skynda sig bort, för Silltrutarna attackerar för fullt!

Vi har en överlycklig Errol med oss på stranden. Här är nästan helt folktomt, så han kan springa fritt, som han vill. Vi lockar honom med ett antal inkallningar och idag kommer han som en raket, gång på gång och belönas sjävklart med en godis varje gång!

Vi tittar även en stund på en manlig ryttare, som övar dressyr med sin ståtliga, vita häst nere på stranden. De ser ut att ha ett fint samarbete, de två!

Vi följer stranden söderut och går så långt att vi kan se grannstaden Chipiona och när vi vänder oss om, ser vi Sanlucar de Barrameda. Det är vackra vyer!

Nu vänder vi hemåt igen, men går tillbaka genom det lite ruffiga bostads-/fritidshus-området. Vi passar på att gå in i en liten affär och köper apelsiner och bröd. Sedan är vi snart hemma hos Homer igen för lite sen-lunch och siesta.

Vid 17-tiden är det dags för en Errol-promenad igen och nu längtar vi alla tre efter ytterligare en strandpromenad med fågelskådning. Så vi hänger på oss handkikare och ilar ner till stranden. Till vår stora besvikelse är det högvatten och blåsten sveper in så höga vågor att det inte finns någon strand att gå på! Vi får gå en trist promenad runt ställplatsen, men havets nycker kan man aldrig lita på!

200224 Castro Verde – Sanlucar de Barrameda Spanien

Eva hör på morgonradion från Sverige, att den första tranan anlänt till Hornborgasjön!

Efter frukost är det dags för det stora avskedet med våra vänner. Christine berättar att de tänker lämna Castro Verde på onsdag och starta sin resa hemåt. Vi har också fått meddelande från Bill och Breda, som sover i Faro inatt, men önskar oss en god resa. Carla skriver att hon och Telémaco var i Lissabon i lördags, när vi försökte hälsa på dem. Nästa gång vi kommer tänker de bjuda på en drink i carporten. Det ser vi fram emot!

Innan vi åker får Sienna välja ut sin ”golden ball” bland våra tre spelbollar. Hon hittar den genast och får behålla den som sin trofé. Men, nu får vi allt vinka farväl och åka!

Vi tar vägen via Mertola, Pomarao och över gränsen till Spanien. Vi har satt vårt mål till Sanlucar de Barrameda, söder om Sevilla och norr om Cadiz, ända ute vid havet. Det ta´r sin tid att köra, trots de fina Spanien-vägarna.

Vi behöver handla och hittar, som tur är, via GPS:en Lidl i Sanlucar. Men, när vi kommer fram är det omöjligt att köra in på parkeringen med en husbil! Likadant vid Mercadona, på andra sidan gatan! Nu är vi trötta, hungriga och tålamodet tryter! Nu börjar också GPS:en bråka med oss och lotsar oss runt, runt i staden. Turligt nog, gör det att vi hittar affären Dia , med en parkering som tillåter oss att köra in! Vi rusar in för att handla! Sedan behöver vi en smörgås i magen för att orka sista biten fram till ställplatsen, även om det bara är 5 km kvar.

Mätta i magarna följer vi GPS:en, som åter kör runt, runt med oss. Till slut ger vi upp och tar ut en egen riktning, så vi kommer ut ur staden. Därefter har vår kära GPS återhämtat sig och kan lotsa oss fram till La Jara, där vår ställplats finns.

Vi är framme först kl 17:50 och det visar sig att det är absolut smockfullt på ställplatsen. Turligt nog har vi ju stått här förut, så vi finns med i chefens dator och då kan han tänka sig att låta oss stå på en extra-plats, dock utan el. Vi blir så glada att vi slipper åka vidare! Vi boar genast in oss!

Nu måste Errol få komma ut på en promenad och han känner igen sig här också. Vi styr genast stegen ner till stranden. Här kan Errol lufsa lös och läsa intressanta anteckningar på egen hand, medan vi kan skåda fågel i solnedgången. Det strömmar in Vadare av olika slag för att söka sin kvällsföda. Vi kan lätt identifiera Storspov, Roskarl, Strandpipare och Sandlöpare utan handkikare. Nu ser vi fram emot att få gå här imorgon med kikare och spana!

Nu går vi hem till Homer och lagar en enkel kvällsmåltid; vi är trötta efter vår länga resdag!

200223 Castro Verde

Fantastiskt; soligt och varmt idag också, 23 grader får vi njuta av! Fast Errol njuter inte alls; han vill ligga i skuggan eller helst inne i Homer!

På förmiddagen kommer Christine med en present, i form av ett paket ”Annas pepparkakor”. Hon kan inte låta bli att köpa dessa och hennes barn bara älskar pepparkakorna. ”Ta en pepparkaka och tänk på oss, när ni är i Spanien”, säger Christine.

Sen är det dags för Evas och Errols förmiddagspromenad. Vi ta´r favoritturen runt Bombeiors, förbi Basilikan och Vattentornsparken hem. Vid träd-allén, mittemot Bombeiros strosar det omkring en man med en stor kamera och kikare runt halsen. Aha, går han runt och tittar efter Hornugglan, som vi sett här förra året? Eva går genast fram och frågar mannen. Vilken tur; han pratar engelska och ja, mycket riktigt han visar Eva två stycken fina Hornugglor, som sitter bredvid varandra i ett av träden. Vilken lycka!

Eva tar genast fram mobilen och försöker fota Hornugglorna, vilket inte är lätt! Motljus och vind i trädkronan, gör det nästan omöjligt!

Man kan ana en av Hornugglorna till höger på bilden!

Mannen berättar att han bor i Lissabon; att han varit i Sverige en gång, närmare bestämt i Falsterbo för att skåda rovfågelsmigrationen på hösten. Han berättar också att han har en svart labrador som är 8 år (fast säkert inte lika fin som vår Errol). Eva tackar så mycket för pratstunden och så gå vi vidare, lyckliga över mötet med de vackra Hornugglorna!

Vi har noterat att vi har ett par belgiska fågelskådare som grannar. Eva passar på att få ett snack med dem när de kommer tillbaka från sin skådartur på eftermiddagen. Det visar sig att de följer samma karta som vi har använt och varit på exakt samma skådarplatser som vi besökt. Dock har de häromdagen fått se Skatgök, i närheten av LPN-center! Det är vi avundsjuka på! Eva tipsar dem om Hornugglorna borta vid Bombeiros.

Idag är det finalmatch mellan Sverige, Nederländerna och Tyskland! Spänningen är på topp bland spelarna och de har noggrant vilat upp sig i skuggan och tänkt ut sina strategier för matchen. Klockan 15, som vanligt, är det avspark! Men, det visar sig bli en lätt match! Efter 9 minuter är matchen avgjord; segern går till Homer-Zlatan; han är den överlägsne vinnaren! Men, Nerländernas damlag erhåller dock ”guldbollen”, som en särskild trofé, för lång och trogen kamp. Tysklands lag blir helt utslaget! Nu kan vi nöjda gå hem och fira segern!

Christine har begärt en avskedsfest; eftersom vi tänker lämna Portugal i morgon och fara vidare till Spanien. Vi samlas i skuggan, tillsammans med Rob och Toss, Hartmund och Christine och de fyrbenta spelarna förstås! Rött vin och snacks medtages. Framåt 17:30 bryter vi upp, för vovvarna påtalar sitt behov av kvällspromenad. Vi enas dock om att vi ska ses igen, i Castro Verde eller kanske rent av i Tyskland. Det får framtiden utvisa!

200222 Lördag Castro Verde- Sao Pedro das Cabeca

Härligt, det blir en varm och solig dag! Efter frukost sticker vi iväg till Intermarché för att handla.

Därefter kör vi vidare till Sao Pedro das Cabeca, för att njuta av utsikten över omgivningarna och med förhoppning om lite fågelskådning. Ja, det blir betoning på ”lite”! Vi ser endast en Röd Glada och några ryttlande Tornfalkar samt några av de vanliga småfåglarna. Men, utsikten är fullt njutbar och vi strosar omkring där en god stund.

Cistrosorna blommar för fullt och de är så otroligt vackra. Eva beundrar två pollen-fyllda Skalbaggar, som parar sig mitt inne i en Cistros. Vilket paradis!

Den 25 juli år 1139 utkämpades här slaget vid Ourique, då Afonso Henriques portugisiska trupper vann över Kung Ismars muslimska soldater. Ett monument finns här och historien finns berättad i bilder på kakelplattor, inne i Castro Verdes Basilika.

Vi avslutar vår utflykt med att stanna i den lilla byn Geraldos, för att se om Carla och Telémaco är hemma. Tyvärr är de bortresta. Nu ser vi att garaget i alla fall fått ett tak, men något bostadshus är inte påbörjat ännu! Då får vi anse utflyktsdagen vara avslutad och åker hem till vårt boställe. Det beslutet är Errol mycket nöjd med!

Det är inte långt kvar till kl 15 då fotbollmatchen går av stapeln! I 22 graders värme och strålande sol, beslutar Homer-Zlatan att matchen avslutas efter 9 minuter. Spelarna är då helt slut och måste få pusta ut en stund i skuggan, innan de orkar gå hem till de efterlängtade vattenskålarna!

Ja, vädret kan inte vara ljuvligare än så här! Det är bara helt underbart att sitta under markisen och njuta av den sista eftermiddags-/kväll-solen!

200217 Måndag Castro Verde – Almodovar – Castro Verde

Idag blir det just ingen solig dag, så vi passar på att göra en utflykt. Vi väljer att åka till den lilla staden Almodovar, ca 2 mil från Castro Verde.

Först stannar vi på Galp och Björn går in för att fråga om de har möjlighet att hjälpa Homer med att få bakaxlarna smörjda. Nej, det kan de inte hjälpa till med, tyvärr!

Så åker vi vidare till Intermarché för att handla lite grann. När vi kommer dit träffar vi Christine och Hartmund, som är i fullt arbete! De kör en tvättmaskin med kläder och medan de väntar på att den ska bli klar tvättar de sin husbil och handlar. Tysk effektivitet!

Som vanligt fågelspanar vi utmed vägen till Almodovar, men det är tämligen fattigt på fåglar. En Rödhöna springer över vägen och sedan räknar vi till 15 st Vita Storkar, som födosöker på ett fält; det var allt!

Vi parker Homer i närheten av Bombeiros och så strosar vi iväg upp mot sta´n.

Vi har för avsikt att gå upp till Almodovars lilla fina torg. Först passerar vi Saluhallen, där Björn går in och köper varsin muffins. Sedan villar vi faktiskt bort oss en stund, innan vi hittar rätt gata till vårt mål. Först stannar vi och beundrar det vackra fönstret, som har en mycket speciell arkitektur, med geometriska figurer och vegetabiliska mönster. Ett svalpar har tydligen också fattat tycke för det vackra fönstret och byggt sitt bo där!

I ena hörnet av torget ligger ett litet museum, som Eva besökte förra året. Huset är också Almodovars äldsta hur! Idag är det faktiskt Björns tur att göra ett besök där. Typiskt nog, tänker vi inte på att det är måndag och då är de flesta turistattraktioner stängda här i Alentejo. Vi får gå till vårt Cafe Boa Nova och äta lunch istället! Tursamt nog finns det ett bord ledigt under markisen, för nu börjar det faktiskt duggregna. Vi beställer varsin toast med tonfisk och varsin öl därtill. Vi har verkligen glömt bort hur stora dessa toasts är! Det är knappt att vi orkar äta upp, men som tur är har vi ju en kille med oss, som alltid ställer upp och hjälper till!

Så strosar vi sakta tillbaka till Homer och kör sakteliga hemåt till boplatsen igen. Vi måste ju passa fotbollstiden!

Idag ställer Tysklands damlag upp igen och gör nu många bra inlägg. Tala om inlägg; den svenske coachen sparkar iväg bollen så kraftfullt att den svischar högt över muren, in i närmsta bostads trädgård; så var den bollen förlorad och turligt nog var ingen ute i trädgården heller! Ja, matchen är så bra idag att Homer-Zlatan förlänger den till hela 18 minuter! Men, då är också de två kvarstående bollarna bruna av smuts, såväl som Hollands damlags vanligen, vita ben!

200214 Fredag Castro Verde – Barragem do Roxo – Castro Verde

Dagen börjar med en dimmig morgon. När vi sitter och äter frukost, kommer Christine med en ”chokladros”, för det är ju Alla Hjärtans Dag! Hon är otrolig med uppvaktningar av alla slag!

Idag gör vi en utflykt igen och vi har bestämt oss för att besöka Barragem do Roxo, nära Aljustrel. På vägen mot vårt mål, lättar dimman och solen tränger sig fram! Barragem do Rox är alltså en stor damm, som vi inte har besökt tidigare. Vi parkerar Homer vid rastplatsen och strosar sedan ner till dammen med kikare runt halsen.

Men, naturen är tämligen steril och där är ganska så fågelfattigt, som vi också befarade. Vi ser bara en Gråhäger, en Silkeshäger, några Storskarvar och en Härfågel. Errol tycker dock att det är toppen att få ta sig ett svalkande dopp i barragemen.

Så vi strosar snart nog tillbaka till Homer och kör så sakta hemåt igen, med förhoppning om att få se mer fågelliv utmed resvägen. Men, tji får vi! Fåglarna vill inte alls visa upp sig för oss idag!

Vi får åka hem till vår Campismo och spela fotboll istället! Matchen spelas med minimerat lag; Björn avstår på grund av sitt dåliga knä. Vi kallar in Tysklands damlag som reserv! Nåja, de fyrbenta spelarna är helnöjda och sliter på i värmen, under de sedvanliga 12 minuterna.

Efter fotbollsmatchen måste vi väl ändå fira att det är fredag! ”The wall bar” öppnar och vi samlas för en pratstund runt det röda vinet. Helt plötsligt kommer det en enorm Tusenfoting framfarandes på marken, rakt förbi våra fötter och snabb som tusan är den! Den är minst 1 dm lång! När den har försvunnit letar vi upp den på internet och läser att den faktiskt är giftig! Men, denna bamsingen var dock mycket fredlig!

Christine meddelar att hon imorgon, efter fotbollen, tänker bjuda på Bratwurst och Carperinha! ”Det är sista gången”, säger Christine inför varje bjudning!

200211 Tisdag Castro Verde – Guerreiro – Castro Verde

Det är fint sommarväder idag och nu vill vi göra en utflykt! Vi bestämmer oss för att åka ut till Guerreiro, för att se om fågellivet är aktivt och om det blommar lite mer än sist.

När vi är nästan framme, ser vi Bill och Bredas husbil stå parkerad på en plats utmed vägen. Ja, vi vet att Guerreiro är en av deras favoritplatser också, såväl som vår. De är väl ute på vandring, kan vi tro.

Vi parkerar Homer, som vanligt vid busshållplatsen. Stiger ur och höjer genast våra kikare för att se vad det är för stora fåglar som kretsar upp i skyn. Det är dels en flock med Vita Storkar, ca 25-tal och inte långt bort även en ensam Grågam, med en Röd Glada som försöker störa den.

Medan vi står där och spanar kommer det fram en man och börjar tala med oss på engelska. Han berättar om fågellivet runt Guerreiro. Han har tidigare, under 3 år, arbetat som kock på Herdade do Guerreiro, men öppnade för 17 dagar sedan byns enda, lilla café (som varit stängt i flera år). Han har också planer på att försöka öppna en ställplats här, eftersom Guerreiro är en populär by för fågelskådare. Ja, vi pratar en stund och ger oss sedan iväg på vår skådningstur.

Ganska så snart ser vi två stycken vandrare på vår lilla grusväg. Det är ju Bill och Breda, som kommer där. Vi stannar och pratar en stund. Vi berättar om mannen med caféet och de tänker då ta en kopp kaffe där på tillbakavägen.

Fåglarna är i full aktivitet, framförallt småfåglarna. Tofslärkorna och Kornsparvarna verkar vara kärlekskranka och jagar varandra för fullt. Vi ser en flock med Hämplingar som flyttar sig mellan buskagen, några med riktigt rosa bröst. Vi går ner mot de små barragemerna och där jobbar en Svart Rödstjärt ihärdigt med att jaga insekter och flyga tillbaka med till sitt bo i en liten ruinbyggnad. Snart nog plaskar det i den ena barragemen och det är Errol som passar på att ta sig en svalkande simtur bland sköldpaddorna. Ja, inte bara en simtur, utan det blir allt ytterligare några dopp, innan han är nöjd.

Vi sänker nu blicken ner mot marken för att se på floran också. Sist vi var här blommade de vilda Krokusarna. Nu har liljeväxten Pipafodell tagit över, tillsammans med de lågväxta, blågula Irisväxterna. Vi ser även en del Arisarum Vulgare, som är en vacker Kallaväxt.

Arisarum Vulgare

Efter ett par timmar börjar det suga i lunch-magarna, så vi drar oss tillbaka till den lilla byn igen och kollar om caféet är öppet. Jadå, där är full fart på byns gubbar, som hänger vid bardisken över ett glas vin eller en öl, diskuterandes dagens händelser i byn. Vissa handhälsar på oss och de funderar väl vad vi gör där. Errol blir även han nyfiket uppkollad av tre by-vovvar i olika storlek.

Vi beställer varsin smörgås, oliver, öl och espresso. Medan vi väntar å godsakerna ser vi att de Californiska Pepparträden blommar, med stora rosa klockformade blommor! Men, det har vi då aldrig sett tidigare! Vi studerar blommorna länge, fotar och beundrar dem länge. Men, plötsligt upptäcker vi att vissa av blommorna har vita, snörstjälkar!!! Vid närmare avsyning ser vi att de allihop är fastknutna i träden och blommorna är ju av tyg!! Vi blev verkligen grundlurade, men det var skickligt gjort!!

Så sitter vi där mot café-väggen, i solen och njuter länge av vår lunch.

När vi sedan kommer tillbaka till vår boplats, har vi lovat Homer-Zlatan en träningsmatch. Tysklands damlag vill också vara med! Homer-Zlatan plockar hem alla våra inlägg och Tyskland har då verkligen inte en chans att vinna en enda boll! Det blir en 12-minuters match, enligt Homer-Zlatans beslut!

Vi går Errols sedvanliga kvällspromenad runt Campismons utsidor, ca 1 km. Vi träffar genast på flocken med de vackra Helena-Astrilderna. Luften är också full av både Hussvalor och Ladusvalor, som far omkring likt jaktplan när de fångar insekterna i luften.

Denna 1 km-promenad tar ikväll 1 timme! Först träffar vi på en portugisisk man med sin lilla dotter. Flickan vill gärna klappa Errol och pappan vill prata med oss för att öva sin engelska. Vi får veta att han arbetar i Tyskland med gasledningar, men är nu hemma på ledighet en vecka. Han har aldrig varit i Sverige, men förstår att där är kallt och mörkt under vintern.  Därpå möter vi en annan portugisisk man, som Björn lärt känna under årens hundpromenader i Castro Verde. Han pratar naturligtvis även engelska och berättar om sitt arbete inom gruvindustrin. Han har besökt Sverige, flera gånger genom sitt arbete; bl a Askersund och Örebro. Han byter sedan mobilnr med Björn, för att kunna kontakta oss när han kommer till Sverige nästa gång. Strax därpå träffar vi beagle-flickan Pipoca med sin husse. Den söta beagle-flickan bjuder genast upp Errol till dans, vilket blir svårt med koppel på! Husse vill gärna prata en stund på engelska, men efter en stund blir vi avbrutna av två lösspringande herr-hundar (som vi känner väl igen). De uppvaktar flitigt den vackra Pipoca, vilket Errol inte alls gillar! Aha, Pipoca är i tillstånd att vara mottaglig för herrbesök! Det är bäst att vi skiljs åt, innan grabbarna börjar visa sina muskler för att imponera på flickan!

Så kommer vi då till slut hem och det är nästan mörkt! Vi är alla mycket nöjda mer vår dag och Errol är trött efter; springa fritt på stäpperna och äta lite fårbajs, simma i barragemen, undersökas av by-vovvar, spela fotboll och sedan avsluta dagen med ett ofullbordat Pipoca-möte! Vilken dag!

200208 Lördag Armacao de Pera – Castro Verde

Direkt efter avslutad frukost åker vi till Silves och Parque de Castelo. Men, vad nu? Bommen är nedfälld och där är fullbelagt! Eva går in och pratar med Ana, som berättar att det varit fullt senaste veckan och kommer att vara även nästa vecka. Apelsinfesten närmar sig och då kommer det alltid husbilar i god tid. Överhuvudtaget är det mycket aktiviteter under februari månad, karnevaltiden osv, som lockar husbilsfolket.

Vi blir så besvikna; men gör om vår plan igen och beslutar oss för att åka till Vila Real, vid spanska gränsen, för att fundera ut en ny resplan. Strax därpå inser vi att det är 9 mil till Vila Real och faktiskt kortare resväg tillbaka till Castro Verde!

Snabbt bestämmer vi oss för att åka tillbaka till bekvämligheten i Castro Verde! Så skönt det känns; och oj så förvånade våra vänner kommer att bli!

Redan 12:30 seglar vi in på vår Campismo igen och den första som ser oss är Antonio! Han vinkar snabbt in oss på platsen strax intill hans husvagn. Därnäst kommer Rob, Toss och Sienna; ”vad står på, kommer ni tillbaka igen”? Bill och Breda kommer samtidigt; skrattar och säger ”välkomna tillbaka”. Så får vi berätta om vår korta resa och varför vi kommer tillbaka igen. Christine och Hartmund är ute på vift och vet inget än om vår återkomst.

Så boar vi in oss och strax är det dags för fotbollsmatch igen! Hurra, det var ingen finalmatch i onsdags! Nu kör vi och fyrbeningarna ger järnet, som vanligt. Idag är det nära till många krockar mellan spelarna, men inga skador uppstår, tack och lov! Efter avslutad match segnar de fyrbenta spelarna ner i det svala gräset i ”the press-room”, där de får varsin belöningsgodis, så fort som andhämtningen har lugnat sig något! Så glada och lyckliga spelare är vi allihop igen!

200207 Fredag Vila Nova de Milfontes – Armacao de Pera

Efter frukost bestämmer vi oss dock att lämna campingen i Milfontes! Vi checkar ut; 16 euro för att stå över natt med el och inget mer; nej det är för dyrt!

Vi vill dock se mer av Milfontes innan vi åker härifrån, så vi åker ner till centrum och parkerar Homer. Vi flanerar utmed floden Miras utlopp och låter Errol ta ett välbehövligt dopp. Han tycker nämligen att det är varmt! Sen strosar vi en sväng genom gamla sta´n och tillbaka till Homer igen. Vi konstaterar att Milfontes är väl värt att besöka, med sin charm av genuitet och turism samt kombinationen av de fina stränderna runtomkring!

Vi gör en ny plan och bestämmer oss för att resa ner till Algarve. Vi tänker först kolla om det finns någon ledig plats i Figueira, där vi stått för 4 år sedan. Vi tuffar på dit, men det sitter en skylt på grinden med ”fullbelagt”! Typiskt! Vi får rasta för sen-lunch och sedan göra en ny plan!

Så gör vi och medan vi njuter våra smörgåsar hinner vi studera en Svart Rödstjärts-hane som jobbar flitigt på både tak och mark runt ett förfallet stenhus. Ut ur stenhuset tittar strax en kedjebunden hund; som är så labradorliknande, gul och fin! Förmodligen jobbar han där och tittar nu ut för att iaktta trafiken en stund. Oss verkar han inte lägga någon vikt vid, eftersom vi inte närmar oss hans revir.

Nu gör vi en ny plan och bestämmer oss för att åka till Armacao de Pera för att göra ett besök på Camper Service där. Björn vill nämligen kolla upp deras tillbehör, då vår Homer är i behov av några detaljer. Det är ju fredag och då har de öppet till kl 18.

Vi anländer till Camper Service vid 16-tiden. Det visar sig att affären ligger inne på camping-området i Armacao de Pera. Björn går dit, men återkommer med noll resultat. De har massor av tillbehör, men inte det som vår Homer behöver!

Nej, nu orkar vi inte åka längre! Vi kör ner till stranden i Armacao de Pera och checkar in på ställplatsen där, som drivs av fotbollsklubben. Oj, där står säkert ett 100-tal husbilar redan; men vi får dock en plats!

Eva och Errol går genast ut på en välbehövlig promenad efter denna bilåkardag! Björn tar en välbehövlig siesta på Homer-soffan under tiden.

Imorgon tänker vi se om det finns någon plats för oss i Silves, för att få ta det lugnt några dagar och lägga upp en fortsatt reseplanering!

200206 Torsdag Castro Verde – Vila Nova de Milfontes

Så ska vi då lämna Castro Verde, för ett tag i alla fall. Vi lastar alla våra saker, för att ha fria planer framåt; eventuellt åker vi tillbaka till Castro Verde; eventuellt drar vi vidare till Spanien.

Förmiddagen ägnas åt ett långsamt farväl tillsammans med våra vänner. Vi lovar att höra av oss via What´s app, för regelbundna rapporter. Kära Christine kan inte låta bli att komma ut med ett kakpaket till oss. ”Varje gång ni äter en av dessa kakor, kommer ni att tänka på oss”, säger Christine! Pussar och kramar, så vinkas vi till slut farväl!

Vi har bestämt oss för att börja med att utforska Vila Nova de Milfontes. Där har de flesta av våra vänner varit och rekommenderar det varmt. Särskilt omgivningarna och stränderna med fina promenadområden.

Vägen mot Milfontes är vacker, via Ouriqie och mot Odemira. Vägen är rätt så smal och gropig, men omgivningarna kompenserar; gröna kullar med korkek, besatta Storkbon överallt, små byar. När vi passerat Odemira, som ligger så vackert utmed floden Mira, stannar vi på Lidl och bashandlar.

Så är vi då framme i Milfontes vid 14-tiden och hittar fram till den campingen som tillåter hundar. Vi checkar in och hittar en plats med plattbesatt underlag och närhet till elektricitet. Tyvärr verkar de inte sköta sophämtningen något vidare, för det står rikligt medsoppåsar och skräp runt soptunnorna. Det ser tråkigt ut!

Efter vår installation tar vi en liten spaningsrunda inom området, som är stort och uppdelat i olika avdelningar. Här är gott om plats och fritt att ställa husbilen var man vill, inom ”husbilsområdet”. De flesta bobilarna verkar vara från Tyskland och Frankrike.

Vi läser på internet att Vila Nova de Milfontes har sitt ursprung från 1500-talet, då fångar som ägnat sig åt lite ”lättare” kriminalitet placerades här och i slutet av 1500-talet bestod sedan byn av ett tio-tal familjer. Orten härjades regelbundet svårt av pirater och utplånades t o m helt vid ett tillfälle.

När vi sedan har sen-lunchat, tar Björn sin siesta medan Eva och Errol går ut på rekogniceringsrunda i byn. Milfontes är inte så stort, så vi hittar snabbt ner till den gamla stadsdelen. Det är en blandning av genuint och turistiskt; låga vitkalkade hus och turistaffärer. Vi letar oss ner till Mira-flodens mynning, där Atlanten tar vid. Det är onekligen vackra vyer som vi har framför oss.

Vi går sedan upp tillbaka till staden igen och kommer fram till ett minnesmärke/monument för den första flygresan mellan Portugal och Macau. Den genomfördes av brittiska piloter våren 1924.

Sedan letar vi oss fram till Turistinformationen och får hämta en bra karta och en broschyr över staden. Så vandrar vi sakta hem till vårt boende igen.

Nu när vi fått inloggningen till Wifi, försöker vi genast logga in, men det går då verkligen inget vidare. Ja, efter en lång väntan blir vi insläppta någon minut, men sedan är det slut!
Ja,ja, vi får börja med matlagning istället! Då brukar vi underhålla oss med tv-tittande och söker nu av kanalerna. Nej, ingen kanal hittas; inte ens när vi höjer upp vår antenn till högsta läge! Nej, nu börjar vi surna till! Vad är detta? Urdålig Wifi och ingen tv-mottagning!

Nåväl, vi sätter på en cd med våra favoriter; portugisiska Fermanian och Micael med gitarr- och violin-konsert. De räddar alltid kvällen, tillsammans med god mat och rött vin!

200201 Lördag Castro Verde

Idag ser det ut att bli en härlig dag med sol och nästan ingen vind alls! Som vi har längtat!

Eva cyklar bort till Intermarché direkt efter frukost för att inhandla en 5-liters box av det goda Entradas-vinet och 4 st stora, fina fläskkotletter/2:50 euro. Fantastiska priser!

Sedan tar vi med oss Errol ut på sta´n för att besöka Minimercadon på Praca Republica. Vi  köper en hink med oliver, apelsiner och en liten skylt med ”casa de banho” (present). Sen slår vi oss ner och tar en fika, innan vi strosar hemåt igen.

Björn sätter sig ute i solen med sin bok, medan Eva tar en cykeltur ut till barragemen för lite fågelskådning. Idag räntar det lite bättre skådning än sist; ett gäng med Skedstorkar slevar omkring i vattnet, en Härfågel ”oppopoppar” i närheten, en flock med vackert färgade Grönsiskor flyttar sig mellan buskarna, Ladusvalor susar nära vattenytan, vackra Snatteränder simmar omkring i dammen, en flock Helena-astrilder sitter i vassen och en Tornfalk sitter på en elstolpe intill. Därutöver skådas självklart de sedvanliga arterna, som inte behöver nämnas här!

På eftermiddagen kommer Christina tillbaka, efter sin en veckas hemmavistelse i Tyskland. Hon vill snarast ha ett välkomst-party, för hon tänker bjuda på Carperinha!

Ok, vi ska bara spela fotboll först! Matchen varar i 10 minuter idag och spelarna är otroligt snabba och tappra, med tanke på värmen som råder idag! Men, så är de också helt slut och orkar knappt gå på sina fyra ben hem, för att dricka vatten och återhämta andan i skuggan!

Christina är snabb att servera oss varsin Carperinha i eftermiddagens sköna sol. Vi skickar en bild på samvaron till Phil och Sandra, bara för att läska! De svarar snabbt och de är nu på väg till Almeira för att träffa ännu fler vänner.

Så får vi då öva på vår skoltyska under ett par timmars trevlig samvaro med Rob, Toss, Jacob, Hartmund och Christina. Det är välbehövligt, men ack så svårt!

Våra fyrbenta spelare får också vara med och de ligger i skuggan, där Homer-Zlatan har intagit damlagets madrass. Men, det är inte långt bort till deras gemensamma kvällspromenad på slaget kl 17 och då är det också lagom för välkomstmötet att upplösas eftersom solen försvinner bakom närmsta byggnader.

Vi tackar för en trevlig och god eftermiddag tillsammans med våra goda grannar!