191129 Fredag Castro Verde – Guerreiro – Castro Verde

Efter avslutad frukost, går vi tillsammans med Phil och Sandra, för att knacka på hos Nancy och gratulera henne på födelsedagen. Vi sjunger för henne och överräcker paket samt ett kort. Födelsedagen ska firas i Beja, där hon ska äta lunch tillsammans med Antonio och sedan shoppa. Vi önskar henne en fortsatt trevlig födelsedag!

Efter detta, tar vi och åker ut till Guerreiro för att fågelskåda. Stäpperna börjar nu lysa lite i påskgrönt, fastän det är mycket varierande på läge. Vi ser de vanliga fågelarterna och roligt är det alltid att se Tornfalkar, Röda Glador och Iberiska Varfåglar. Vi får även njuta av att de vackra Vildkrokusarna som nu blommar för fullt!

Det finns även lite, lite vatten i en damm och vi ser att där simmar Sköldpaddor. En bit upp på land ligger även en stor Sköldadda. Vi studerar den på mycket nära håll och den kikar på oss med ett öga i taget. Den är så fin! Errol ser den inte ens på 1 meters håll! Det är ju bra!

På hemvägen blir vi även överraskade av en hel flock med Grågamar, ca 20 stycken. De svävar på ganska låg höjd över stäppen, precis intill bilvägen! Det är en mycket mäktig syn och vi njuter av dem länge!

Men, sedan måste vi åka hem till fotbollsmatchen. Portugal anländer precis när Homer-Zlatan avslutat matchen. Men, vi får en pratstund och Nancy visar kläderna hon köpt. Vi får varsin ”Natal-kaka” att njuta av till kaffet ikväll.

191126 Tisdag Castro Verde – Aljustrel – Castro Verde

Idag har vi åter lust för att göra en utflykt och vi bestämmer att vårt mål får bli grannstaden Aljustrel. Vi lovar vårt fotbollsteam att vara tillbaka i tid för fotbollsmatchen kl 15.

Vi åker först ut till den torrlagda dammen i Entradas, för att se om den har fått några synliga vattendroppar. Men nej, trots de kraftiga skurarna som vi fått de senaste dagarna är dammen lika snustorr som tidigare!

Vi väljer vägen förbi Carregueira och hoppas på att få se några spännande fågelarter utmed vägen. Nja, det blir magert på den fronten. Vi får nöja oss med Ormvråk, Röd Glada och Tornfalk!

När vi kommer fram till Aljustrel åker vi först bort till Intermarché för att handla. När vi går runt i affären ringer Phil och säger att de just hittat en hårfön till ett bra pris, på Intermarché hemma i Castro Verde. ”Ska vi köpa den till Errol?”, undrar han. Det tycker vi absolut, så slipper vi leta efter en dylik!

Vi parker sedan Homer vid badhuset och stretar uppför de branta backarna, mot ”Nossa Senhora do Castelo”; kapellet som ligger beläget högt uppe vid resterna av det gamla Castellet.

Häruppifrån får vi enastående utsikt över omgivningarna. Vi ser tjurfäktningsarenan långt därnere i staden och när vi lyfter blicken, ser vi Beja skymta långt borta vid horisonten.

Det blåser friska vindar, men idag är de alldeles ljumma och solen tittar även fram och värmer oss skönt.

Men, nu har vi inte tid att strosa omkring här längre! Vi måste åka hem till Campismon, för att vara i tid till vår fotbollsmatch!

Klockan 15 samlas hela teamet på planen; Homer-Zlatan möter Portugal, England och Sverige! England spelar på topp idag och nickar iväg bollen flera gånger, till Homer-Zlatans stora glädje! Det är värt flera glada skall! Men, idag är det varmt så matchen blir inte så lång. Homer-Zlatan avslutar matchen efter 15 minuter och slänger sig ner i gräset för att svalka sig; tungan är mycket lång!

Eva tar nu en joggingtur och kommer precis tillbaka, när regnskurarna tar vid; precis som väderprognosen utlovat! Det regnar bra några timmar, men upphör sedan. Eva passar på att köra en tvättmaskin och låter tvätten hänga ute över natten.

Imorgon har vi för avsikt att tvätta och schamponera Errol, för att sedan torka honom torr med den ny-inköpta hårfönen. Sedan hoppas vi att den eventuella ohyran ska vara besegrad! Han har faktiskt inte kliat sig alls idag, vilket sannolikt beror på veterinärens ”spot on”-fläckar i hans päls. Rump-gnagandet verkar också ha minskat rejält, efter analsäckstömning. Det ska nog bli ordning på vår finaste Errol igen!

191118 Måndag Castro Verde – Entradas – Castro Verde

Idag erbjuder vädret strålande sol, men också en lite kylig nordlig vind. Vi bestämmer oss genast för att åka iväg på en fågelskådningstur.

Vi styr kosan mot Entradas och vårt kända ”Stortrapps-ställe”. Vi parkerar Homer vid Entradas kyrkogård och strosar iväg med kikare ut över stäpperna. Errol känner igen sig och lufsar på i sin egen värld; dock tycker han att det är alldeles för soligt och varmt, för att vara en skön promenad!

Vi inser ganska snabbt att stäpperna är alldeles för torra, för att erbjuda någon föda till andra fåglar än fröätande Lärkor, Härfågel och Rovfågel. Vi fortsätter ändå ut till vårt säkra ”Stortrapps-ställe”, men inte ens Trapparna är hemma idag! Vi får nöja oss med Tornfalkar, Ormvråk, Röd Glada och Iberisk Varfågel!

Vi beslutar oss för att fortsätta resan, över stäpperna via Sao Marcos da Ataboeira hem till Campismon igen. Vilken tur att vi väljer denna väg! Vi kör helt sakta fram med Homer och plötsligt kommer en ung Kejsarörn glidande på ganska låg höjd över stäppen, rakt mot oss. Vi tvärnitar Homer och bara stirrar helt fascinerade över att få njuta av en Kejsarörn på så nära håll; inte ens kikare behövs! Woow, vi blir helt förstummade! Innan vi ens hämtat oss från denna förtjusning, följs Kejsarörnen av en Svartvingad Glada! Vilken fantastisk avslutning på vår skådardag, som började så magert!

Vi hinner lagom hem till fotbollsdax! Ut på planen med fulltaliga lag; England, Portugal och Sverige fightas mot Homer-Zlatan! Trots det soliga vädret, sliter Homer-Zlatan ut sig helt. Hur lång kan en hundtunga bli? Slipsen hänger långt ner på bröstet innan Homer-Zlatan ger upp och blåser av matchen!

Nu vill vi hinna solnjuta vid Homer-sidan en stund, innan kvällskylan kommer. Vi slår oss ner med Phil, Sandra och Fidel, för att njuta ett glas rött Entradas-vin. Vi enas om att det är dags för ett Gin-klubbsmöte snart och fastställer dag till denna onsdag. Mötet kommer att avslutas med en gemensam Tapas-måltid i Homer. Ordförande herr Fidel, slinker genast in i Homer och lägger sig bekvämt tillrätta ovanpå instrumentbrädan, för att förbereda mötets agenda. Strax före fem-tiden börjar det dock bli kyligt och solen försvinner så sakteliga ner bakom horisonten. Nu är det dax att gå in i våra respektive bobilar för att göra kväll!

191114 Onsdag Castro Verde

Det är mycket blåsigt, regnskurigt och kallt när Eva och Errol går ut på förmiddagspromenaden! Det är faktiskt bara 12 grader varmt idag!

När vi kommer åter måste Errols gröna ”godisboll” laddas med godsaker och så säger vi ”hej då” för en stund. Nu är klockan nämligen 12 och ”internationella gänget” samlas för att gå till en taverna för att traditionsenligt äta fårhuvud. Idag är vi hela 15 stycken som promenerar iväg; vi representerar England, Irland, Skottland, Canada, Portugal och Sverige. Det är tur att vi har vägvisare med oss, annars skulle vi aldrig hitta rätt, fastän vi har besökt tavernan varje år. Där finns nämligen ingen skylt; bara ”ett hål i väggen”. Det är portugisiske Antonio som alltid anordnar besöket, eftersom han är god vän med ägaren av tavernan.

Vi sitter som vanligt, vid ett långbord, i den källar-liknande lokalen utan fönster. Värmen och stämningen stiger strax, när det serveras bröd, oliver, getost och vin därtill. Därefter bjuds vid först på grillad kyckling och en liten stund senare kommer det även sallad och pommes frites. Det smakar mycket gott! När det börjar bli tomt på faten serveras den egentliga huvudrätten, nämligen grillade fårhuvuden, med tänder, tunga, ögon och hjärna! Allt ska ätas!

Eva sitter bredvid portugisiske Nuno och han serverar nu fårkött samt fårhjärna till både Eva och Björn. Själv tycker Nuno att fårögonen är den absoluta delikatessen! Vi tycker att fårköttet är gott; hjärnan har ingen speciell smak men en väldigt mjuk konsistens. Nja, fårhjärnan får nog vara i fortsättningen! Det är tur att här finns rikligt med vin att skölja ner med!

Nuno berättar att han är uppväxt på en bondgård, strax utanför Castro Verde och där äter man grillat fårhuvud, likaväl som vi äter söndagsmiddag hemma i Sverige. Det är inte så konstigt att han vant kratsar med kniv och äter upp det mesta på flera stycken fårhuvuden!

Efter denna rikliga måltid serveras så desserten; nämligen hela, kokta sötpotatisar. Dessa ska vi pilla av skalet på och äta hela. Inga tillbehör serveras till detta!

Därefter avslutas det hela med kaffe och ”Moon-shine” (Medronho-snaps), för matsmältningens skull! Nu är vi proppmätta och sällskapet löses upp, med olika slutmål som hägrar. Björn och Eva tar sällskap med Nancy och promenerar hem till Campismon. Dock överraskas vi av ett skyfall, som gör att vi kastar oss in under ett tak för att få skydd. Tursamt nog, tvärstannar då en portugisisk bil och erbjuder oss skjuts hem. Det är en bekant till Nancy, som räddar oss i nöden. Vi är så tacksamma!

Sällskapet engelsmän, irländare och skottar har ett helt annat mål! De vill vara kvar i lyckoruset och drar vidare iväg på en bar-runda.

Errol blir överlycklig när vi kommer hem och påtalar förväntansfullt att klockan nu är slagen för att spela en fotbollsmatch! Regnskuren upphör snart och solen kommer fram igen. Ok Homer-Zlatan, men idag blir det bara en träningsmatch med din PT. Homer-Zlatan godkänner detta och rusar vilt omkring efter bollarna, så det sprutar regnvatten ur gräsmattan! Träningen är värd många glada hundskall.

191112 Tisdag Castro Verde

Idag blir det strålande sol, med en kraftig vind; alltså den perfekta tvättdagen! Eva motionerar, som vanligt, upp och ner mellan Homer och tvättstugan hela förmiddagen. Till slut så hänger tvätten ute på torklinorna och torkar snabbt!

Medan tvätten torkar tar vi en promenad ut på sta´n. Eva passar också på att gå in på apoteket för att kolla sitt blodtryck. Den äldre damen bakom disken, förstår t o m Evas portugisiska idag och hjälper till med blodtrycksmätningen. Till stor glädje är blodtrycket idag perfekt!

När vi avslutar vår sen-lunch hör vi plötsligt en välbekant stämma prata med Errol! Det är ju Sandra! Hurra; nu glider bästa vännerna, Phil, Sandra och kissen Fidel, in på platsen intill oss! Nu blir det pussar och kramar! Fidel känner igen oss, men hälsar sparsamt, som vanligt.

Medan vännerna engelsmän boar in sig, hjälper Björn till att montera ihop Antonios nyinköpta utomhusmattor samt sedan lägga dem ordentligt på plats, utanför husvagnen. Som tack för hjälpen skänker Antonio en halv box med Pias-vin!

Enligt gängse rutin går sedan fotbollsmatchen av stapeln kl 15. Portugal är dock fortfarande upptagen med sina mattor och deltar inte idag. England är snabbt varma i kläderna och gör många bra inlägg. En kort stund hoppar även Nederländerna in, men verkar hellre vilja störa matchen med prat. Efter 20 minuters spel avbryter Homer-Zlatan matchen; nu är orken slut. Han ta´r sin plats i ”the pressroom”, men några frågor ställs inte idag. Vi får nog invänta vårt fyrbenta motståndslag från Nederländerna, innan journalisterna ansätter spelarna med några frågor!

Vi bestämmer oss för att fira den första matchen och vår "re-union", med några glas Entradas-vin ute i solen. Vi dukar upp med vin och snacks; men vad är det som händer? En invasion av tusentals flugor överfaller oss och vår bar! Vi flyr snabbt in i Homer och får endast med oss ett hundratal flugor in! Nu blir det krig! Vi slår ihjäl så många flugor som möjligt, men tvingas troligen spara minst ett femtio-tal gömda, till morgondagen.

Vi skålar och pratar, pratar, pratar några timmar tills våra magar säger att det är dags för mat! Men, ikväll tillreder vi måltiderna i våra respektive bobilar; gemensam middag hinner vi njuta av längre fram!

191106 Onsdag Vila Real – Mertola – Castro Verde

Vi råkar naturligtvis ut för det vanliga krånglet, när vi ska betala för ställplatsen i automaten. Eva tror dock att hon gjort rätt med pengar och biljett. Sen ska biljetten också stoppas i rätt automat vid bommarna, för att de ska öppna sig. Till slut så kommer vi ut!

Vi lämnar Vila Real i strålande sol och blå himmel. Nu styr vi sakta hemåt igen till Castro Verde.

Vi stannar i Mértola och strosar omkring där några timmar. Vi går ner till den inofficiella ställplatsen nere vid Guadiana-floden. Där står några husbilar från olika länder och det känns som ett bra ställe att övernatta på. Det måste vi nog prova, när vi vill ha omväxling igen!

Sedan går vi upp till Castellet och in på borggården. Eva gör idag ett besök på Museét; det kostar endast 1 euro! Tyvärr är all information endast på portugisiska, så besöket tar inte så lång tid. Björn och Errol sitter på borggården, i skuggan och väntar.

Så fortsätter vi resan hemåt. Vi undrar just om vi fått några nya grannar, medan vi varit bortresta. Ja, minsann och inte vilka nya grannar som helst! Det är vår finländska vän Olka med sin franske pojkvän och vovven Rainy, som välkomnar oss hem! Såå roligt! Vi har följt Olkas blogg, men så slutade hon skriva för något år sedan och vi tappade kontakten. De har bott på Kreta i två år, men nu känner de att det är dags att röra på sig igen.

På kvällen skriver vi till Phil och Sandra för att berätta att Olka är här. Det var ju Olka som sammanförde kattungen Fidel med Phil och Sandra! De berättar att de redan är i norra Spanien, med urdåligt väder och kommer så fort som möjligt att landa in här på Campismon! Hurra, så glada vi blir!

191105 Faro – Ayamonte Spanien – Castro Marim – Vila Real

Vi startar dagen med en fågelskådningspromenad. Vädret är härligt med strålande sol och det är nästan vindstilla. Fåglarna vill dock inte visa sig, som vi förväntat oss. Det är så otroligt sparsamt med Vadare, men istället desto rikligare med Vita Storkar. Vi får dock se en fin Fiskgjuse glida förbi med kupade vingar, men i övrigt är det snålt på skådarsidan!

Nåväl, vi åker vidare och bestämmer oss för att åka över till gränsen till Spanien och handla samt tanka; det är dock lite lägre priser där. Då kan vi fortsätta med fågelskådandet i Castro Marim, som ligger vid gränsen och sova där över natt!

Vi reser alltså vidare. Nu håller man på att reparera bron över gränsfloden Guadiana och oj, vilket imponerande arbete! Snacka om att bygga upp höga byggnadsställningar! Där skulle inte vi vilja jobba! När vi blivit nöjda med vårt inhandlande av varor och fått en full-tankad Homer, lämnar vi Ayamonte och far tillbaka till Portugal och Castro Marim.

Ställplatsen i Castro Marim har ett par lediga platser, men vi känner inte att vi vill stanna här! Saltlagunerna är i stort helt torra, så någon fågelskådning, som vi hoppats på, lär det ju inte bli!

Vi åker istället vidare till Vila Real, 5 km bort och står där över natt. Konstigt nog, är det inte alls särskilt fullt på ställplatsen. Här brukar det ju alltid vara massor av husbilar; nåja vi trivs ju bättre när det är gott om plats och få grannar!

Vi tar en stros-promenad i det fina eftermiddagsvädret. Vi går utmed hamnen och fortsätter utmed den långa piren och parkanläggningen.

Sedan letar vi upp Turistinformationen på gågatan. Eva går in och frågar efter broschyrer och informationsmaterial, men ”nej, sådant har vi inte!”, säger kvinnan i Turistinformationen, ”men en karta över staden kan du få”. Ok, en karta är ju bättre än ingenting! Det måste vara enkelt att jobba på den Turistinformationen!

191104 Måndag Castro Verde – Tavira – Faro

Vi känner att det nu är dags för lite omväxling i vardagen, så det får bli en tur ner till Algarve-kusten! Vädret där verkar vara fint, med växlande molnighet och ca 22 grader varmt; dock blåsigt!

Det tar ju alltid en god stund innan Homer är resklar så vi hinner upptäcka att Per och Eva, från Kungälv, har återkommit till vår Campismo. Per berättar att de ska stanna 1 vecka ungefär. Kul, då hinner vi pratas vid när vi återkommer!

Käcka Luna, från Heiligenhafen, kommer framdansandes till Errol och pussar adjö! Hon reser vidare till Lagos, men kommer att sakna Errol, säger hon! Vi önskar god tur till husse och Luna!

Innan vi åker kommer Antonio och överräcker en Korkboll som gåva. Den har han tidigare haft hängande i sin bil, men nu tycker han att vi ska ha den! Vi tackar och tar emot!

Till slut kommer vi iväg och väljer att åka bergsturen ner till Algarve, för vi tänker nämligen inspektera våra Medronho-buskar, som växer runt Barranco do Velho. Under resan ser vi flera stycken Gulärlor, men i övrigt inget särskilt av intresse.

Vi stannar i Barranco do Velho och tar en Medronho-promenad. Buskarna är fulla med blommor eller omogna/mogna bär. Vi provsmakar många mogna och tycker de är mycket smakrika och goda. Errol inleds även i denna frestelse och låter sig väl smaka av de mogna bären! Nu ser vi fram emot att, om någon månad, få plocka bär och koka sylt!

De mogna Medronho-bären

Idag ska vi göra ett besök i Tavira, där vi aldrig förut har stannat till. Vi hittar en parkering vid buss-stationen och vandrar iväg för att besöka stadens historiska centrum. Vi går utmed floden Gilao, bort mot Romarbron med sina 7 bågar och de gamla husen med valmade tak.

Vi passerar Igreja da Misecordia, byggd 1541. Fortsätter upp till ruinerna av Castellet; byggt av romarna. Ja det är ju egentligen bara mur-rester kvar. Innanför murarna har man nu anlagt en vacker trädgård och man får en vacker utsikt över Tavira därifrån.

Alldeles intill Castell-ruinen ligger Igreja Santa Maria do Castelo, som från början faktiskt byggdes som en moské.

Nu är vi utsvultna och med skrikande magar, vandrar vi tillbaka till Homer och slänger i oss några smörgåsar, för att sedan fara vidare mot Faro.

Det står inte alls särskilt många husbilar på parkeringen bakom Faro flygplats. Vi ställer oss med utsikt över Ria Formosa och spanar genast med kikare ut genom Homer-fönstret. Här går många Vita Storkar och några Storspovar ser vi också. Eva och Errol måste genast ut skådarpromenad, innan skymningen faller. Det blåser så pass att kikaren skakar hela tiden, men en flock med Flamingos syns lätt i en av saltlagunerna. Det är sparsamt med Vadare; flest är Storspovarna, enstaka Rödbenor och Kustpipare, är vad vi kan spana in.

Skymningen faller fort och vi får blåsa hem till Homer igen, efter 1 timmes skådande. Nu känns det riktigt skönt att gå in från blåsten!