200124 Fredag Castro Verde

Sedan vi var på konserten och njöt av klassisk gitarr och violin har vi regelbundet lyssnat på vår cd med Micael och Fermanian. Den är lika fantastiskt underbar som konserten! Vi ser dem precis framför oss, när de spelar! Vi kan inte lyssna oss mätta på musiken!

Dagen efter konserten var det dags för Phil och Sandra att kramas adjö, för nu far de vidare till Spanien! Det känns alltid så ledsamt att skiljas åt, men vi lovar att hålla kontakten och kanske kan vi ses igen under vår hemresa. Dessutom lovar de komma på besök i Sverige i sommar!

Under veckan har vi också gjort en skådartur ut till Entradas för att inspektera vårt fågelområde. Errol blir alltid glad över att komma dit, men typiskt nog hade en av fåraherdarna slagit läger utmed vår promenadväg, vilket förstås hindrade Errol från att springa lös. Dammen är överfylld och svämmar över, så vägen nedanför är vattenfylld. I dammen simmar det Sothönor och Snatteränder. Vi ser faktiskt 2 st Hussvalor också, som sveper fram över nejden. Det stämmer bra, för vi brukar se de första nu i januari månad. Vi ser tyvärr inga Stortrappar idag. Sedan åker vi vidare, vägen över Sao Marcus de Ataboira, men några spännande fåglar vill inte visa sig. En Härfågel flaxar dock parallellt med Homer en stund.

Nu ser vi också att Akaciorna har börjat slå ut, så gula och fina och Mandelträden är på sina ställen redan överblommade!

Vi har vid ett flertal tillfällen funderat över en fågel, som vi sporadiskt ser på Campismon. Ibland sitter den på en låg trädgren, ibland i en häck eller födosöker på marken. Från början bestämde vi oss för att det var en Sånglärka, med sin spräckliga dräkt och gul-oranga ben. Vid ett tillfälle, med möjlighet till närmare betraktande, konstaterar vi att den har en mycket sirlig näbb, liknande en sångarnäbb och dessutom en lång, vippande ärle-stjärt. Aha, det måste ju vara en Piplärka av något slag! Den är då mest lik en Ängspiplärka, med sin lite spetsiga, klena sångarnäbb; så vi bestämmer oss för den arten! Vi passar sedan på att beskriva fågeln för vår engelske, fågelskådarvän John och han svarar direkt att det är en Ängspiplärka. De kan ni se överallt här! Härligt att bli bekräftade i vår teori!

Idag får vi ytterligare en glad fågel-överraskning! När vi tittar ut genom Homer-fönstret får vi, till vår stora glädje se en Göktyta som födosöker på marken, helt nära vår bobil. Eva sliter genast upp sin mobil för att ta en bild, men med regnigt väder och genom fönsterrutan, blir bilden inte bättre än så här:

Göktytan födosöker under bordet!

Eva har haft ett par sömnlösa, snoriga och febriga nätter, men har nu återhämtat sig efter några dagars vila på Homer-soffan och med Björns omsorger.

Idag blir det därför äntligen av att gå med vårt minimala fotbollsteam till vår populära Pizzeria! Vi njuter av de goda pizzorna och vinet. Nu passar vi också på att skicka en bild på oss till Phil och Sandra i Spanien, så de inte glömmer bort oss! När vi är färdignjutna och gör oss klara för att lämna Pizzerian upptäcker vi att det störtregnar utanför! Jaha, det är bara för oss att sitta ner igen och vänta, med hjälp av varsin kopp kaffe! Sen har regnet lugnat ner sig lite och vi kan traska hem till våra väntande vovvar!

Coacherna har ställt in de senaste fotbollsmatcherna, till de fyrbenta spelarnas stora förtvivlan; 3 dagars speluppehåll; katastrof! Men, coacherna är stenhårda i sitt beslut! Teamet har haft för stor frånvaro; Sverige på grund av sjukdom och Portugal av okänd anledning! Det blir ingen match spelad med ett så litet lag! Molokna får fyrbeningarna åter nöja sig med sin gemensamma kvällspromenad. Förmodligen planerar de båda spelarna någon motattack till beslutet? Men, imorgon lovar vädergudarna sol igen och då hoppas vi åter kunna försona oss med våra fyrbenta spelare!

200117 Fredag Castro Verde

Oj, vilket dimlock det ligger över Castro Verde hela förmiddagen! Framåt middagstid lyser dock solen så starkt att den orkar trycka bort dimman; så skönt!

När Eva och Errol går förmiddagspromenaden, träffar vi på ”löv-mannen”, som jobbade på Campismon för något år sedan. Hans uppgift var att sopa löv och han pratade gärna och länge med de som ville. Nåväl, nu möts vi på sta´n och stannar för att prata en stund. Han jobbar fortfarande med att sopa löv, men i parkerna. Nu ser han mer välmående ut än tidigare år; har gått upp lite i vikt och med en ny jacka på! Det är skönt att se! Vårt samtal har dock precis samma innehåll som tidigare år; nämligen hur viktigt det är med dagliga rutiner och vår trivsel i Portugal.

När vi kommer tillbaka hem, envisas Christine med att ge oss en nätpåse med Clementiner. De har alldeles för många och hinner inte äta upp dem! Vi tackar och tar emot!

Vid lunch-tid får vi riktigt finbesök! Herr Fidel ligger först på Homers gröna matta utanför, men vill ganska snart komma in och ligga lite bekvämare en stund på Homer-soffan. Vi bjuder honom på lite ost, men han tackar nej idag! Han vill nog bara göra ett sista besök, innan avfärden imorgon!

När det är dags för fotbollsmatchen skiner solen för fullt och det är helt vindstilla. Därav blir det en kort match; spelarna tycker det är alldeles för varmt idag, men de gör ändå bra ifrån sig. Precis när matchen är slut ringer Folke, snart tre år, på videochat och vill visa sin fina polisbil och så måste Errol få godis förstås. Gulligt!

När vi sedan sitter ute i solen och njuter, kommer Rob och bjuder på ”holländska snacks; friterade köttbullar, kycklingbitar och pastabollar. Mums, så gott! Björn knäpper upp en flaska ”bubbel” och så skålar vi allihop åter en gång med Phil och Sandra för att önska lycka till på den fortsatta resan till Spanien.

Ikväll måste vi hålla oss vakna med korsord och matlagning. För kl 21:30 ska vi gå på en konsert i kyrkan Igreja dos Remédios. Vi hoppas och tror att Björn ska kunna njuta av den musiken, då det inte är en hel orkester som spelar. Det är José Micael på klassisk gitarr och Vasken Fermanian på violin, alltså bara två musiker! Vi lyssnade på dem för något år sedan och då kunde även Björn uppskatta konserten.

Vid 21-tiden tar vi sällskap med Phil och Sandra för att promenera bort till konserten. Kyrkan är liten och den är vacker inuti, rymmer nog bara ett 40-tal platser. Vi är bland de första att bänka oss och snart nog får vi se att Carla, Telémaco och Isabel kommer in. Efter snabba kramar och pussar; vi prata mer sedan; börjar faktiskt konserten på utsatt tid 21:30. Både Micael och Fermanian har gedigna meritlistor bakom sig och har spelat i ofantligt många orkestrar. Samtidigt är de lärare här på den lokala musikskolan; helt otroligt; tänk att ha dem till lärare!

De börjar spela Paganini, därpå följer Romerska danser och avslutas med Piazzolla. Vi blir helt förtrollade och magiskt bundna till deras framförande av musiken. Så otroligt skickliga! Dessutom kan Björn också höra och njuta av denna musik, tack vare få instrument och höga toner! Vi är saliga och kan inte förstå att denna underbara konsert är helt gratis! Björn köper genast deras första cd, som finns att köpa för 5 euro, efter konserten.

Nu stannar vi en stund utanför kyrkan och får oss en pratstund med Carla, Telémaco och Isabel. De berättar att färdigbyggandet av garaget blir försenat med ca en månad på grund av att byggarna måste vänta på material. Vi lovar att ses innan vi lämnar Castro Verde.

Med laddade musikhjärtan strosar vi nu hem till Errol och Homer. Imorgon ska vi njuta av Micaels och Fermanians underbara musik från cd:n!

200115 Onsdag Isla Cristina Spanien – Castro Verde

Vi har utsikt över våtmarkerna från vår bobil. När vi sitter och äter frukost kommer ett 20-tal, riktigt rosa Flamingos flygande över vattnet! Mmm, vilken frukost-tv!

Efter avslutad frukost packar vi ihop och gör oss resklara. Vi pratar en stund med våra svenska grannar May-Britt och Seppo. Vi byter visitkort med varandra, säger ”hej då” och kanske ses vi på Öland någon gång framöver.

Ja, till den här ställplatsen kan vi gärna återkomma och stanna några dagar. Här är välordnat och omgivningarna är ju fantastiska, sett ur vårt fågelperspektiv i alla fall!

Innan vi åker härifrån gör vi en sväng med Homer in i Isla Cristina, för att få en liten uppfattning om hur staden är. Vi uppfattar den som högst levande och med full aktivitet i fiskehamnen. Turistinformationen ligger inne på en av gågatorna så vi hoppar över det besöket denna gång. Däremot stannar vi till vid en Farmacia och Björn går in för att förhoppningsvis köpa något botemedel mot sin ögoninfektion. Botemedlet som han köpt i Castro Verde, visar sig endast vara ögonsköljning och det hjälper inte ett dugg mot infektionen. Ja minsann han kommer ut med ögondroppar som innehåller antibiotika, så nu ska det nog bli bra!

Nu börjar det bli dags att styra hemåt mot Castro Verde igen! Vi inbillar oss att vi ska hitta ”hem” utan styrning av GPS, för vår avsikt är att åka tillbaka förbi Ayamonte, bron över Guadiana, Castro Marim och fortsätta förbi Odemira, Mértola osv. Men, så blir det inte! Plötsligt är vi i en stad som heter Villablanca; det här känner vi inte igen. Med ett snabbt ögonkast på kartan, förstår vi att vi missat någon avfart och visserligen är på väg norrut, men på fel sida om Guadiana! Ok; det är nog säkrast att vi sätter på GPS:en ändå!

Nu får vi köra förbi Sanlucar de Guadiana till Pomarau och på den smala, håliga vägen fram till Mértola. Men, det är ju vackra omgivningar och vi ägnar oss åt fågelskådning från bilen under resan, när vi regnskurar oss så sakteliga framåt. En vacker Rödhöna springer helt nära vägen, Härfåglar sitter på busktoppar med jämna mellanrum, en färggrann flock med Steglitser flyger förbi, Iberisk Varfågel ser vi regelbundet sittande på elledningar, Svarthakad Buskskvätta och Blåskata ser vi mängder av, några Kohägrar, Svartkråkor och en flock med Svartstarar, Vit Stork i bo och födosökande på marken, Ormvråkar som sitter spanande på stolpar. Ja, den samlingen är väl inget dåligt tidsfördriv!


Vi anländer till vår Campismo framåt 14-tiden och allt är lugnt och stilla! Nancy och Antonio upptäcker oss dock och välkomnar oss tillbaka, med godis till Errol förstås! Rob, Toss, Phil och Sandra är ute på lunch; ja det är ju onsdag, vilket betyder Pizza!

Medan vi boar in oss, upptäcker vi att våra svenska vänner, Arne och Agneta, från Trollhättan är här! Så roligt att träffas, men så synd att de ska åka vidare imorgon. De har varit här en vecka redan. Men, vi får en pratstund i alla fall och hinner byta lite erfarenheter. Vi hoppas att vi ska träffas snart igen!

Strax före kl 15 kommer vårt fotbollsteam åter, mätta av pizza och glada av vin. Nu ska här spelas fotboll! Homer-Zlatan är taggad till tusen och idag vill han aldrig sluta! Oj, oj vilken match det blir!

Tyvärr återkommer regnskurarna lagom till Björns och Robs hund-promenad, men vad bryr sig vovvarna om det! Efter en veckas skilsmässa har dom mycket att ta igen och berätta för varandra! Errol säger säkert inte ett ord om den uppvaktande blondinen i Silves, hoppas vi?!

Så är vi då tillbaka till vår bekväma Campismo och de vardagliga aktiviteterna har redan rullat igång och tänk så roligt det är att träffa alla goda vännerna igen!

200114 Tisdag Faro – Isla Cristina Spanien

Vi får starta morgonen med gasolvärme; det är bara 12 grader inne i Homer! Men, det går fort att få varmt och gott, så vi kan njuta av vår frukost. Ute är det mulet och det kommer några regnstänk.

Planen för dagen får bli att i första hand åka till Tavira och se om den nya ställplatsen Algarve Motor Home Park kan vara något för oss.

Det är inga problem att hitta dit, men vi blir inte alls tilltalade av ställplatsen eller omgivningarna. Det verkar visserligen inte vara så långt fram till Taviras centrum, men ställplatsen ligger vid en återvändsväg och allt känns platt, öppet och naket runtomkring. Vi får göra en ny plan!

Nåväl, nu är vi inte så långt från spanska gränsen. Vi åker över till Ayamonte och storhandlar på Lidl! Sedan är det nära till Isla Cristina, som finns på vår ”att-göra-lista”.

Camper Park Playas de Luz, ligger några kilometer utanför Isla Cristina. Omgivningarna tilltalar oss genast, eftersom ställplatsen ligger alldeles intill naturområdet med våtmarker och saltiner! Priset är 13:50 euro/24 h inklusive elektricitet, wifi och övriga bekvämligheter. Här finns lediga platser, så vi boar genast in oss på en! Vi har t o m utsikt över våtmarkerna. Närmsta granne visar sig vara svenska och inte nog med detta; de bor i Mörbylånga! Så får vi samtala en lång stund om vårt gemensamma Öland!

Nu är det dags för våra lunch-mackor, så vi kan ge oss ut på fågelskådning! Vi går längs våtmarkerna utmed en vandringsled bort mot Ayamonte (7 km). I stort sett ser vi precis samma fågelarter som Faro erbjöd igår; främst mängder med Rödbena. Ett gäng med Kärrsnäppor bökar omkring i en saltin och en Kungsfiskare kommer blixtblå flygande tätt över vattenytan. Men, i övrigt inget upphetsande; utöver att det är en trevlig natur att ströva i!

Snart nog dyker det upp en jätte-stor ”fårhund”, som vill ”mäta sig” med Errol. Errol lyder tack och lov rådet att inte mucka med bjässen! Den enorma vovven förefaller snäll och väljer nu att istället slå följe med oss på hela vårt strövtåg!

Först när vi kommer åter till ställplatsen tackar han för sällskapet och lufsar sakta iväg åt annat håll.
Nu är det dags att gå in i Homer för lite matlagning och kolla in de spanska tv-kanalerna!

200113 Måndag Silves – Faro

Inatt hade vi första frostnatten, men snart nog kommer solen fram och värmer oss. Vi ser att vädret ska bli sämre nu i veckan, så vi bestämmer oss för att lämna Silves idag och uträtta våra bobilsärenden. Först har vi ett långt prat med norska grannarna och hoppas att vi ses igen i Silves framöver.

Nu styr vi genast mot Camper Service, för att hinna dit innan lunch-stängningen. Vi hoppas få hjälp med ett nytt lås till en av Homers yttre förvaringsluckor och även en koppling till vår portugisiska Galp-gasflaska. Men, vi får tji på båda önskemålen! Björn fick dock rådet att åka till en Galp-station för att köpa en koppling där. Så det blir vårt nästa mål!

Väl framme vid första bästa Galp-station lyfter Björn ut gasflaskan och tar med den in på stationen. Dock kommer han ut igen, i ogjort ärende! Nu får vi rådet att åka till Almancil, till en firma som heter Martin´s e Correia. Där ska vi kunna köpa kopplingen. Vi letar upp firman på Sygic och sätter fart enligt koordinaterna.

Firman ligger utmed en mycket trafikerad gata, men vi lyckas få en parkering precis utanför affären. Björn lyfter åter ut gasflaskan och bär med sig den in i affären. Efter en stund kommer han tillbaka, åter igen med oförrättat ärende! Nej, de säljer överhuvudtaget inte några tillbehör till gasflaskor och förstår inte alls varför vi hänvisats dit!

Ok, nu lägger vi ner kopplingsärendet och kör istället till Quelfes för att fylla vår tyska gasflaska. Tiden går och magarna börjar kurra! Men, vi kan äta våra lunch-mackor när vi kommit fram till Quelfes. Det är bäst att vi slår in koordinaterna för att hitta rätt. Nej, det blir fel gång efter gång; GPS:en säger att det är över 100 mil till målet! Till slut minns vi att kordinaterna naturligtvis är sparade som favorit. Javisst; nu går det bättre! Eva får hoppa ut och dirigera ut Homer i gatan. Bäst att sedan skynda sig in i Homer igen, för att inte stoppa upp trafiken! Åh nej; nu har dörren gått i baklås och Eva kommer inte in! Björn får köra iväg för att stanna längre fram och hjälpa till att öppna dörren! Iväg igen!

Med tomma magar kör vi vidare enligt GPS:ens instruktioner; vilket inte går så bra. ”Sväng höger” säger GPS:en och det gör vi. Det visar sig vara en återvändsväg; vi svängde för tidigt! Nej, nu stannar vi och äter våra lunch-mackor, för att få ny energi! Det var välbehövligt och klokt; för sen går resan mycket bättre!

I Quelfes får vi bästa hjälpen. Björn får fylla vår tyska gasflaska och får även byta ut vår portugisiska Galp-flaska till en Repsol. Det blir mycket bättre; de kan bytas på så många ställen och även i Spanien. Nu får vi även tips om var vi kan köpa en koppling till gasflaskan också. ”Sjätte rondellen innan Faro”, säger Quelfes-mannen. Nöjda, så långt, ska vi nu försöka hitta rätt firma!

Vi har ingen aning om när vi ska börja räkna rondeller, men ca en halvmil före Faro ser vi en firma som kan vara den rätta. Vi stannar och här verkar de sälja tillbehör till gasflaskor. Björn går in och visar ett foto på kopplingen. Han kommer snart ut och visar glatt upp sitt inköp! Firman heter Levagás, Guerreiro & Gravito Lda och säljer massor av tillbehör till gasflaskor.

Äntligen är alla våra uppdrag avklarade och fullbordade! Nu är klockan halv fem; vi åker till Faro flygplats och sover där över natt!

När vi kommer fram skyndar sig Eva och Errol ut på fågelskådningspromenad, innan mörket faller. Björn får vila på soffan efter denna hårda arbetsdag!

Tyvärr är det högvatten och då blir det nog inte så många fåglar att skåda. Vi tar en härlig promenad på vandringsleden, utmed vattnet. Errol är helnöjd, efter en lång dags bilåkande. Här finns massor att läsa och han kan även ströva fritt emellanåt. På andra sidan om vandringsleden finns även en del saltiner och där går det massor av vadare. Dock är det inte så många olika arter; istället är det mängder av samma sort. Vi ser Rödbena, Styltlöpare, Större Strandpipare, Roskarl. Några Flamingos går omkring och slevar efter mat och några Gravänder simmar där. Snart nog blir det för mörkt för att kunna identifiera några fler arter, så vi får vända hemåt igen.

Ikväll är vi lite trötta efter dagens upptåg. Vi gör ingen plan för morgondagen ännu. Vi får se vad vi känner för i morgonbitti!

200110 Fredag Silves – Alte – Silves

En strålande vacker dag, med fullt solsken bäddar för en utflykt! Vi bestämmer oss för att åter besöka den genuina, lilla byn Alte. Vi har varit där många gånger tidigare, men miljön med de smala gatorna och vitkalkade små husen är så mysig, att vi aldrig tröttnar på Alte.

Utmed vägen njuter vi av att se Mandelträden i full blom, i vita eller rosa färg. Akaciorna står näst i tur och vi ser att blomningen inte är långt borta!

Vi parkerar, som vanligt, vid kyrkogården. Där står många husbilar och vi vet att det är mycket populärt att fricampa där. Men, vi ska ju bara stanna några timmar, så vi parkerar på första bästa plats och strosar iväg.

Vi stannar till vid Sao Antonios lilla kapell för att försäkra oss om att  Errol ska bli välsignad av helgonet Antonio! Han är ju alla djurens beskyddare! Det verkar gå fint för Errol har då ingen brådska att gå därifrån!

Vi fortsätter ner till de båda ”*Fontes”; de klara källorna där befolkningen alltid hämtat vatten och gör så än idag. Vattnet ser verkligen friskt och kristallklart ut. Vi slår oss ner en stund på en av de pittoreska stenbänkarna och bara njuter. I ett av träden intill oss klänger det omkring en fågel, som drar våra ögon till sig! Vad sjutton är det för en liten rackare? Fågeln jobbar på i födosök och låter sig länge beskådas. Nu ser vi att det faktiskt är en Iberisk Stjärtmes! Den är lite mindre än vår svenska Stjärtmes och har ett karakteristiskt vitt band mitt uppe på hjässan. Vi blir jätteglada över att få se den lille rackar´n! Vi har faktiskt bara sett den en gång tidigare i Portugal, för flera år sedan!

En liten stund senare kommer en Kungsfiskare flygande över vattenytan och slår sig ner på en torr trädgren för att spana. Vi får beundra den en god stund innan den flyger vidare, bort utmed vattendraget.

Vi går sakta tillbaka genom de trånga gränderna igen. Vi stannar sedan och köper apelsiner och avokados i den lilla, lilla saluhallen.

Nu börjar det kurra i lunch-magarna och vi beslutar oss för att äta något gott på restaurangen hos åsnan Baltazar. Där är det skönt och varmt i solen. Vi sitter länge och väntar på att en servitör ska komma, men ingen dyker upp. Eva går in i restaurangen och berättar att vi sitter ute i solen och gärna vill beställa mat. Det är ok, säger en av servitörerna och lovar att komma på momangen. Men, nej det måste vara en portugisisk momang; vi orkar inte sitta där längre och vänta! Vi säger hej då till Baltazar och går tillbaka till Homer för att fara hem till vår boplats i Silves. Vi nöjer oss med våra lunch-mackor istället och lagar något gott hemma ikväll!

Eva och Errol går en rask kvällspromenad, utmed Rio Arade, innan solen går ner. Ikväll kommer det framrusande en tjusig, slank, högrest blondin och börjar pussa Errol i mungiporna. Aha, det är samma blondin som vi träffat på vid varje promenad i Silves sedan vi kom! Hon verkar hänga på caféerna i Silves och ragga killar, men Errol har hon nog särskilt spanat in! Efter pussarna, bjuder hon upp till dans och Eva är precis på vippen att släppa Errol lös för en fredagsdans, när blondinen snabbt svänger runt, vänder upp rumpan och viker svansen åt sidan; ”du får, om du vill”! Gissa om Errol vill? Men, det blir inget med det; kopplet är fortfarande på och Errol måste motsträvigt släpas bort från den utmanande blondinen! Det var nära hans sexuella debut, vid 70 års ålder (Errol är 10 år)! Oj, vilken avslutning på en fredag! Nu har Errol något att drömma om inatt!

200109 Torsdag Silves – Monchique – Silves

Idag har vi växlande sol och moln, så då kan det passa bra med en utflykt till en stad att strosa omkring i. Vi väljer att åka till Monchique, den högst belägna byn i Algarve, 485 meter över havet.

Vägen upp till Monchique är mycket vacker. Den är ganska smal och kurvig, men omgivningarna är så fina. Det är kulligt, grönt och med flera passerande vattendrag. Vi bestämmer oss för att stanna på återvägen, vid ett av vattendragen där det ser ut att vara våtmarker och kanske få lite fågelskådning. Med jämna mellanrum säljs det apelsiner utmed vägen; ok vi stannar på tillbakavägen och handlar!

När vi kommit en bit upp i bergen, stannar vi vid en utsiktspunkt och fotar. Vi ser faktiskt ända ut till havet härifrån! Otroligt vackert!

När vi kommer fram till Monchique, inser vi att det kanske inte var den bästa dagen att göra ett besök här. Växlande molnighet i Silves betyder att molnen ligger lågt uppe i bergen! Ja, molnen ligger lågt över Monchique och det drar en kylig, fuktig vind genom byn, men vi tar på jackorna och går en promenad.

Vi styr mot turistinformationen för att få en broschyr över den lilla staden. Här jobbar en kvinna, som inte är det minsta intresserad av ge några upplysningar om Monchique! Någon karta har hon då rakt inte! Gå runt centrum och fram till kyrkan, så har ni sett allting; det tar ungefär en halvtimme, säger hon; sedan finns det inget mer att se!

Hmmm, nåja vi får väl strosa runt på egen hand då! Vi läser på internet istället! Det sägs att romarna befolkade Monchique på grund av den helande kraften i vattnet från bergskedjan. Här finns fortfarande välbesökta Spa-anläggningar med källvatten som anses ha stärkande kraft! Källvatten med Ph 9.5 säljs också på flaska.

Monchique är en genuin by, som inte påverkats av turismen, som övriga städer utmed Algarve-kusten. Här strosar vi omkring på mysiga, trånga gator, med vackra omgivningar. Hit måste vi åka tillbaka någon dag när solen skiner!

När vi sakta åker tillbaka mot Silves, visar det sig att apelsinförsäljarna är borta! Inte nog med det; när vi kommer till vårt tänkta stopp för fågelskådning vid våtmarkerna, visar det sig nu vara högvatten och inte en fågel syns till!

Vi är dock mycket, mycket nöjda med vår utflyktsdag till Monchique och kommer gärna tillbaka , men helst en dag med sol!

200108 Onsdag Silves – Armacao de Pera

Igår lämnade vi vårt trygga bo i Castro Verde, för att åka till Algarve. Vi ägnade först hela förmiddagen åt att säga farväl till våra goa grannar, fastän vi snart kommer tillbaka igen! Nu kände vi bara ett behov av miljö-ombyte. Vi åker till Silves och Parque do Castelo, där Anna välkomnar oss. Vi får en bra hörnplats och boar genast in oss. Idag hinner vi bara med en strospromenad utmed Rio Arade innan det mörknar och blir kväll.

Efter en kall och klar natt blir det åter en strålande fin, skön sommardag! Vi bestämmer oss genast för att åka till stranden idag och samtidigt få chans till fågelskådning.

Vi väljer ett mål som ligger nära Silves, nämligen Armacao de Pera. Där har vi varit så många gånger att vi hittar utan Gps. Men, man kan inte lita på någon; inte ens på sig själv! Ganska snart får vi känslan av att vi inte riktigt känner igen den här vägen till Armacao de Pera. Vi kör åt hel fel håll och kör västerut istället för österut! Ett ögonkast på kartan bekräftar känslan! Det är nog säkrast att starta Gps:en och den säger genast att vi måste vända om. Nu blir ju resan lite längre än vad den borde vara, men vi kommer ju ändå fram till slut!

Vi parkerar nere vid stranden, där många husbilar står; varav två svenska. Vi tar med oss Errols frisbee, så vi kan lattja lite. Det är inte alls mycket folk på stranden, så vi kan snarast ta fram frisbeen och köra igång. Errol blir verkligen överraskad och så glad! Han kan inte få nog av denna lek, som får avslutas med ett ”frisbee-bad”.

Vi väljer sedan att gå vandringsleden, som går en bit innanför stranden. Naturen påminner lite grann om Ölands alvar och nu hoppas vi såklart att fåglarna ska dyka upp. Errol är blöt och sval, så han lufsar på i sin egen takt. Nej, vi kan inte skryta med någon mängd fåglar! Vi skrapar endast ihop ett 20-tal arter. Finast av alla är dock Kungsfiskaren, som visar sig så fint när han sitter spanande på en buskgren, över en smal kanal, som korsar markerna.

Vi har tidigare sett vackra orkidéer i detta området, så nu kopplar vi även på flora-ögonen. Men nej, inte ens några orkidée-blad kan vi se. Dock doftar det gott av timjan när vi trampar runt i naturen!

Framåt eftermiddagen kurrar det i våra magar och vi känner oss nöjda med vår dag. Errol avslutar det hela med ett par dopp till, innan vi kommer tillbaka till Homer för att fara åter till Silves.

191231 Tisdag Nyårsafton Castro Verde

Den sista dagen på detta året bjuder oss på strålande sol och en god sommarvärme. Vi bara njuter!

På förmiddagen får vi ett MMS från nyfunna vännerna Göran och Helén. Denna gång med en video på Niña (vovve) som klockrent fångar en boll, lyra med munnen! Woow; Homer-Zlatan blir mäkta imponerad och vill genast värva henne till vårt fotbollsteam! Men, vårt holländska damlag, vid namn Sienna, säger blankt NEJ! Hon vill inte ha konkurrens från någon dam med spanskt påbrå! Så, tyvärr Niña; vi tvingas säga nej!

Under förmiddagen får vi hjälpas åt att bjuda in alla husbilsinnevånare till vårt gemensamma nyårsfirande ikväll. Vi samlas strax före klockan 22 och var och en medför dryck och lite snacks. Sedan får vi mingla och invänta Gott Nytt År-skålarna.

Idag ber Portugal att få slippa fotbollsmatchen! Han behöver vila sig inför den långa nyårsnatten! Han och hustru Nancy ska dansa in det nya året på en restaurang i Entradas. Vi vill absolut att han ska vara oskadd, felfri och utvilad för detta evenemang och beviljar honom ledigt!

Fotbollsmatchen blir faktiskt extremt kort idag, om än frenetisk! Spelarna vill antagligen ta det lite lugnt på nyårsafton och självklart påverkas de svårt av att spela i värmen. Vi är dock alla tacksamma så länge matchen varar!

Nu får vi alla ägna oss åt våra respektive nyårsmiddagar i husbilarna, för att åter förenas i Campismons tv-rum strax före kl 22!

Vi har under dagen övat in att säga Gott Nytt År på finska = ”hyvää uutta voutta”, för att glädja vårt enda finska par, som kommer med i kväll. Vilket vi också gör! Vi är ganska få samlade när vi räknar ner inför det finska tolvslaget, kl 22 i Portugal, men tillräckligt många för att skåla glatt!

Vi fortsätter att mingla runt, medan fler och fler gäster anländer. Nederländerna är klart överrepresenterade i vår församling. Självklart blir därför nästa skål, kl 23, något mer högljudd och glammig.

Men, Englands och Portugals skål, kl 24, överträffar alla de andra! Efter skålandet och pussandet måste vi helt traditionsenligt dansa och sjunga ”Auld lang syne”, vilket vi alla är mer eller mindre bra på, men roligt har vi!

Nu när vi har skålat in det nya året i hela Europa, står det var och en fritt att dra sig tillbaka till respektive bobil.

Feliz ano novo! Nu välkomnar vi det ”glada 20-talet”!