En strålande vacker dag, med fullt solsken bäddar för en utflykt! Vi bestämmer oss för att åter besöka den genuina, lilla byn Alte. Vi har varit där många gånger tidigare, men miljön med de smala gatorna och vitkalkade små husen är så mysig, att vi aldrig tröttnar på Alte.
Utmed vägen njuter vi av att se Mandelträden i full blom, i vita eller rosa färg. Akaciorna står näst i tur och vi ser att blomningen inte är långt borta!
Vi parkerar, som vanligt, vid kyrkogården. Där står många husbilar och vi vet att det är mycket populärt att fricampa där. Men, vi ska ju bara stanna några timmar, så vi parkerar på första bästa plats och strosar iväg.
Vi stannar till vid Sao Antonios lilla kapell för att försäkra oss om att Errol ska bli välsignad av helgonet Antonio! Han är ju alla djurens beskyddare! Det verkar gå fint för Errol har då ingen brådska att gå därifrån!
Vi fortsätter ner till de båda ”*Fontes”; de klara källorna där befolkningen alltid hämtat vatten och gör så än idag. Vattnet ser verkligen friskt och kristallklart ut. Vi slår oss ner en stund på en av de pittoreska stenbänkarna och bara njuter. I ett av träden intill oss klänger det omkring en fågel, som drar våra ögon till sig! Vad sjutton är det för en liten rackare? Fågeln jobbar på i födosök och låter sig länge beskådas. Nu ser vi att det faktiskt är en Iberisk Stjärtmes! Den är lite mindre än vår svenska Stjärtmes och har ett karakteristiskt vitt band mitt uppe på hjässan. Vi blir jätteglada över att få se den lille rackar´n! Vi har faktiskt bara sett den en gång tidigare i Portugal, för flera år sedan!
En liten stund senare kommer en Kungsfiskare flygande över vattenytan och slår sig ner på en torr trädgren för att spana. Vi får beundra den en god stund innan den flyger vidare, bort utmed vattendraget.
Vi går sakta tillbaka genom de trånga gränderna igen. Vi stannar sedan och köper apelsiner och avokados i den lilla, lilla saluhallen.
Nu börjar det kurra i lunch-magarna och vi beslutar oss för att äta något gott på restaurangen hos åsnan Baltazar. Där är det skönt och varmt i solen. Vi sitter länge och väntar på att en servitör ska komma, men ingen dyker upp. Eva går in i restaurangen och berättar att vi sitter ute i solen och gärna vill beställa mat. Det är ok, säger en av servitörerna och lovar att komma på momangen. Men, nej det måste vara en portugisisk momang; vi orkar inte sitta där längre och vänta! Vi säger hej då till Baltazar och går tillbaka till Homer för att fara hem till vår boplats i Silves. Vi nöjer oss med våra lunch-mackor istället och lagar något gott hemma ikväll!
Eva och Errol går en rask kvällspromenad, utmed Rio Arade, innan solen går ner. Ikväll kommer det framrusande en tjusig, slank, högrest blondin och börjar pussa Errol i mungiporna. Aha, det är samma blondin som vi träffat på vid varje promenad i Silves sedan vi kom! Hon verkar hänga på caféerna i Silves och ragga killar, men Errol har hon nog särskilt spanat in! Efter pussarna, bjuder hon upp till dans och Eva är precis på vippen att släppa Errol lös för en fredagsdans, när blondinen snabbt svänger runt, vänder upp rumpan och viker svansen åt sidan; ”du får, om du vill”! Gissa om Errol vill? Men, det blir inget med det; kopplet är fortfarande på och Errol måste motsträvigt släpas bort från den utmanande blondinen! Det var nära hans sexuella debut, vid 70 års ålder (Errol är 10 år)! Oj, vilken avslutning på en fredag! Nu har Errol något att drömma om inatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar