Så ska vi då lämna Castro Verde, för ett tag i alla fall. Vi lastar alla våra saker, för att ha fria planer framåt; eventuellt åker vi tillbaka till Castro Verde; eventuellt drar vi vidare till Spanien.
Förmiddagen ägnas åt ett långsamt farväl tillsammans med våra vänner. Vi lovar att höra av oss via What´s app, för regelbundna rapporter. Kära Christine kan inte låta bli att komma ut med ett kakpaket till oss. ”Varje gång ni äter en av dessa kakor, kommer ni att tänka på oss”, säger Christine! Pussar och kramar, så vinkas vi till slut farväl!
Vi har bestämt oss för att börja med att utforska Vila Nova de Milfontes. Där har de flesta av våra vänner varit och rekommenderar det varmt. Särskilt omgivningarna och stränderna med fina promenadområden.
Vägen mot Milfontes är vacker, via Ouriqie och mot Odemira. Vägen är rätt så smal och gropig, men omgivningarna kompenserar; gröna kullar med korkek, besatta Storkbon överallt, små byar. När vi passerat Odemira, som ligger så vackert utmed floden Mira, stannar vi på Lidl och bashandlar.
Så är vi då framme i Milfontes vid 14-tiden och hittar fram till den campingen som tillåter hundar. Vi checkar in och hittar en plats med plattbesatt underlag och närhet till elektricitet. Tyvärr verkar de inte sköta sophämtningen något vidare, för det står rikligt medsoppåsar och skräp runt soptunnorna. Det ser tråkigt ut!
Efter vår installation tar vi en liten spaningsrunda inom området, som är stort och uppdelat i olika avdelningar. Här är gott om plats och fritt att ställa husbilen var man vill, inom ”husbilsområdet”. De flesta bobilarna verkar vara från Tyskland och Frankrike.
Vi läser på internet att Vila Nova de Milfontes har sitt ursprung från 1500-talet, då fångar som ägnat sig åt lite ”lättare” kriminalitet placerades här och i slutet av 1500-talet bestod sedan byn av ett tio-tal familjer. Orten härjades regelbundet svårt av pirater och utplånades t o m helt vid ett tillfälle.
När vi sedan har sen-lunchat, tar Björn sin siesta medan Eva och Errol går ut på rekogniceringsrunda i byn. Milfontes är inte så stort, så vi hittar snabbt ner till den gamla stadsdelen. Det är en blandning av genuint och turistiskt; låga vitkalkade hus och turistaffärer. Vi letar oss ner till Mira-flodens mynning, där Atlanten tar vid. Det är onekligen vackra vyer som vi har framför oss.
Vi går sedan upp tillbaka till staden igen och kommer fram till ett minnesmärke/monument för den första flygresan mellan Portugal och Macau. Den genomfördes av brittiska piloter våren 1924.
Sedan letar vi oss fram till Turistinformationen och får hämta en bra karta och en broschyr över staden. Så vandrar vi sakta hem till vårt boende igen.
Nu när vi fått inloggningen till Wifi, försöker vi genast logga in, men det går då verkligen inget vidare. Ja, efter en lång väntan blir vi insläppta någon minut, men sedan är det slut!
Ja,ja, vi får börja med matlagning istället! Då brukar vi underhålla oss med tv-tittande och söker nu av kanalerna. Nej, ingen kanal hittas; inte ens när vi höjer upp vår antenn till högsta läge! Nej, nu börjar vi surna till! Vad är detta? Urdålig Wifi och ingen tv-mottagning!
Nåväl, vi sätter på en cd med våra favoriter; portugisiska Fermanian och Micael med gitarr- och violin-konsert. De räddar alltid kvällen, tillsammans med god mat och rött vin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar