200211 Tisdag Castro Verde – Guerreiro – Castro Verde

Det är fint sommarväder idag och nu vill vi göra en utflykt! Vi bestämmer oss för att åka ut till Guerreiro, för att se om fågellivet är aktivt och om det blommar lite mer än sist.

När vi är nästan framme, ser vi Bill och Bredas husbil stå parkerad på en plats utmed vägen. Ja, vi vet att Guerreiro är en av deras favoritplatser också, såväl som vår. De är väl ute på vandring, kan vi tro.

Vi parkerar Homer, som vanligt vid busshållplatsen. Stiger ur och höjer genast våra kikare för att se vad det är för stora fåglar som kretsar upp i skyn. Det är dels en flock med Vita Storkar, ca 25-tal och inte långt bort även en ensam Grågam, med en Röd Glada som försöker störa den.

Medan vi står där och spanar kommer det fram en man och börjar tala med oss på engelska. Han berättar om fågellivet runt Guerreiro. Han har tidigare, under 3 år, arbetat som kock på Herdade do Guerreiro, men öppnade för 17 dagar sedan byns enda, lilla café (som varit stängt i flera år). Han har också planer på att försöka öppna en ställplats här, eftersom Guerreiro är en populär by för fågelskådare. Ja, vi pratar en stund och ger oss sedan iväg på vår skådningstur.

Ganska så snart ser vi två stycken vandrare på vår lilla grusväg. Det är ju Bill och Breda, som kommer där. Vi stannar och pratar en stund. Vi berättar om mannen med caféet och de tänker då ta en kopp kaffe där på tillbakavägen.

Fåglarna är i full aktivitet, framförallt småfåglarna. Tofslärkorna och Kornsparvarna verkar vara kärlekskranka och jagar varandra för fullt. Vi ser en flock med Hämplingar som flyttar sig mellan buskagen, några med riktigt rosa bröst. Vi går ner mot de små barragemerna och där jobbar en Svart Rödstjärt ihärdigt med att jaga insekter och flyga tillbaka med till sitt bo i en liten ruinbyggnad. Snart nog plaskar det i den ena barragemen och det är Errol som passar på att ta sig en svalkande simtur bland sköldpaddorna. Ja, inte bara en simtur, utan det blir allt ytterligare några dopp, innan han är nöjd.

Vi sänker nu blicken ner mot marken för att se på floran också. Sist vi var här blommade de vilda Krokusarna. Nu har liljeväxten Pipafodell tagit över, tillsammans med de lågväxta, blågula Irisväxterna. Vi ser även en del Arisarum Vulgare, som är en vacker Kallaväxt.

Arisarum Vulgare

Efter ett par timmar börjar det suga i lunch-magarna, så vi drar oss tillbaka till den lilla byn igen och kollar om caféet är öppet. Jadå, där är full fart på byns gubbar, som hänger vid bardisken över ett glas vin eller en öl, diskuterandes dagens händelser i byn. Vissa handhälsar på oss och de funderar väl vad vi gör där. Errol blir även han nyfiket uppkollad av tre by-vovvar i olika storlek.

Vi beställer varsin smörgås, oliver, öl och espresso. Medan vi väntar å godsakerna ser vi att de Californiska Pepparträden blommar, med stora rosa klockformade blommor! Men, det har vi då aldrig sett tidigare! Vi studerar blommorna länge, fotar och beundrar dem länge. Men, plötsligt upptäcker vi att vissa av blommorna har vita, snörstjälkar!!! Vid närmare avsyning ser vi att de allihop är fastknutna i träden och blommorna är ju av tyg!! Vi blev verkligen grundlurade, men det var skickligt gjort!!

Så sitter vi där mot café-väggen, i solen och njuter länge av vår lunch.

När vi sedan kommer tillbaka till vår boplats, har vi lovat Homer-Zlatan en träningsmatch. Tysklands damlag vill också vara med! Homer-Zlatan plockar hem alla våra inlägg och Tyskland har då verkligen inte en chans att vinna en enda boll! Det blir en 12-minuters match, enligt Homer-Zlatans beslut!

Vi går Errols sedvanliga kvällspromenad runt Campismons utsidor, ca 1 km. Vi träffar genast på flocken med de vackra Helena-Astrilderna. Luften är också full av både Hussvalor och Ladusvalor, som far omkring likt jaktplan när de fångar insekterna i luften.

Denna 1 km-promenad tar ikväll 1 timme! Först träffar vi på en portugisisk man med sin lilla dotter. Flickan vill gärna klappa Errol och pappan vill prata med oss för att öva sin engelska. Vi får veta att han arbetar i Tyskland med gasledningar, men är nu hemma på ledighet en vecka. Han har aldrig varit i Sverige, men förstår att där är kallt och mörkt under vintern.  Därpå möter vi en annan portugisisk man, som Björn lärt känna under årens hundpromenader i Castro Verde. Han pratar naturligtvis även engelska och berättar om sitt arbete inom gruvindustrin. Han har besökt Sverige, flera gånger genom sitt arbete; bl a Askersund och Örebro. Han byter sedan mobilnr med Björn, för att kunna kontakta oss när han kommer till Sverige nästa gång. Strax därpå träffar vi beagle-flickan Pipoca med sin husse. Den söta beagle-flickan bjuder genast upp Errol till dans, vilket blir svårt med koppel på! Husse vill gärna prata en stund på engelska, men efter en stund blir vi avbrutna av två lösspringande herr-hundar (som vi känner väl igen). De uppvaktar flitigt den vackra Pipoca, vilket Errol inte alls gillar! Aha, Pipoca är i tillstånd att vara mottaglig för herrbesök! Det är bäst att vi skiljs åt, innan grabbarna börjar visa sina muskler för att imponera på flickan!

Så kommer vi då till slut hem och det är nästan mörkt! Vi är alla mycket nöjda mer vår dag och Errol är trött efter; springa fritt på stäpperna och äta lite fårbajs, simma i barragemen, undersökas av by-vovvar, spela fotboll och sedan avsluta dagen med ett ofullbordat Pipoca-möte! Vilken dag!