söndag 16 februari 2020

200214 Fredag Castro Verde – Barragem do Roxo – Castro Verde

Dagen börjar med en dimmig morgon. När vi sitter och äter frukost, kommer Christine med en ”chokladros”, för det är ju Alla Hjärtans Dag! Hon är otrolig med uppvaktningar av alla slag!

Idag gör vi en utflykt igen och vi har bestämt oss för att besöka Barragem do Roxo, nära Aljustrel. På vägen mot vårt mål, lättar dimman och solen tränger sig fram! Barragem do Rox är alltså en stor damm, som vi inte har besökt tidigare. Vi parkerar Homer vid rastplatsen och strosar sedan ner till dammen med kikare runt halsen.


Men, naturen är tämligen steril och där är ganska så fågelfattigt, som vi också befarade. Vi ser bara en Gråhäger, en Silkeshäger, några Storskarvar och en Härfågel. Errol tycker dock att det är toppen att få ta sig ett svalkande dopp i barragemen.


Så vi strosar snart nog tillbaka till Homer och kör så sakta hemåt igen, med förhoppning om att få se mer fågelliv utmed resvägen. Men, tji får vi! Fåglarna vill inte alls visa upp sig för oss idag!

Vi får åka hem till vår Campismo och spela fotboll istället! Matchen spelas med minimerat lag; Björn avstår på grund av sitt dåliga knä. Vi kallar in Tysklands damlag som reserv! Nåja, de fyrbenta spelarna är helnöjda och sliter på i värmen, under de sedvanliga 12 minuterna.

Efter fotbollsmatchen måste vi väl ändå fira att det är fredag! ”The wall bar” öppnar och vi samlas för en pratstund runt det röda vinet. Helt plötsligt kommer det en enorm Tusenfoting framfarandes på marken, rakt förbi våra fötter och snabb som tusan är den! Den är minst 1 dm lång! När den har försvunnit letar vi upp den på internet och läser att den faktiskt är giftig! Men, denna bamsingen var dock mycket fredlig!


Christine meddelar att hon imorgon, efter fotbollen, tänker bjuda på Bratwurst och Carperinha! ”Det är sista gången”, säger Christine inför varje bjudning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

200316 Måndag Flensburg – Grenå Danmark - Hjo Så fick vår hemresa en väldigt mycket snabbare rush än vad vi någonsin kunde tro! Vi känner ...