Eva hör på morgonradion från Sverige, att den första tranan anlänt till Hornborgasjön!
Efter frukost är det dags för det stora avskedet med våra vänner. Christine berättar att de tänker lämna Castro Verde på onsdag och starta sin resa hemåt. Vi har också fått meddelande från Bill och Breda, som sover i Faro inatt, men önskar oss en god resa. Carla skriver att hon och Telémaco var i Lissabon i lördags, när vi försökte hälsa på dem. Nästa gång vi kommer tänker de bjuda på en drink i carporten. Det ser vi fram emot!
Innan vi åker får Sienna välja ut sin ”golden ball” bland våra tre spelbollar. Hon hittar den genast och får behålla den som sin trofé. Men, nu får vi allt vinka farväl och åka!
Vi tar vägen via Mertola, Pomarao och över gränsen till Spanien. Vi har satt vårt mål till Sanlucar de Barrameda, söder om Sevilla och norr om Cadiz, ända ute vid havet. Det ta´r sin tid att köra, trots de fina Spanien-vägarna.
Vi behöver handla och hittar, som tur är, via GPS:en Lidl i Sanlucar. Men, när vi kommer fram är det omöjligt att köra in på parkeringen med en husbil! Likadant vid Mercadona, på andra sidan gatan! Nu är vi trötta, hungriga och tålamodet tryter! Nu börjar också GPS:en bråka med oss och lotsar oss runt, runt i staden. Turligt nog, gör det att vi hittar affären Dia , med en parkering som tillåter oss att köra in! Vi rusar in för att handla! Sedan behöver vi en smörgås i magen för att orka sista biten fram till ställplatsen, även om det bara är 5 km kvar.
Mätta i magarna följer vi GPS:en, som åter kör runt, runt med oss. Till slut ger vi upp och tar ut en egen riktning, så vi kommer ut ur staden. Därefter har vår kära GPS återhämtat sig och kan lotsa oss fram till La Jara, där vår ställplats finns.
Vi är framme först kl 17:50 och det visar sig att det är absolut smockfullt på ställplatsen. Turligt nog har vi ju stått här förut, så vi finns med i chefens dator och då kan han tänka sig att låta oss stå på en extra-plats, dock utan el. Vi blir så glada att vi slipper åka vidare! Vi boar genast in oss!
Nu måste Errol få komma ut på en promenad och han känner igen sig här också. Vi styr genast stegen ner till stranden. Här kan Errol lufsa lös och läsa intressanta anteckningar på egen hand, medan vi kan skåda fågel i solnedgången. Det strömmar in Vadare av olika slag för att söka sin kvällsföda. Vi kan lätt identifiera Storspov, Roskarl, Strandpipare och Sandlöpare utan handkikare. Nu ser vi fram emot att få gå här imorgon med kikare och spana!
Nu går vi hem till Homer och lagar en enkel kvällsmåltid; vi är trötta efter vår länga resdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar