200225 Tisdag Sanlucar de Barrameda

Det är en solig dag, men mycket blåsig, så temperaturen orkar inte upp till mer än 16 grader.

Idag har vi frukost-tv utanför Homer-fönstret. Det första programmet är ”hund-paraden”; det är minst en hund i de flesta husbilarna och nu ska de ut på morgonpromenad! Nästa program är ”bröd-paraden”; brödbilen anländer och snart nog kommer en strid ström av frukostsugna husbilsägare ut. Vi konstaterar att det är stor rörlighet bland bobilarna, efter intagen frukost och helt plötsligt finns det många lediga platser. Vi väljer dock att stå kvar på vår lilla inhägnade grusplan.

Nu vill vi gå ut på promenad och bestämmer oss för att gå ner till stranden, med kikare om halsen. Nu är det ebb och vattnet har dragit sig tillbaka ca 1 km. Oj, så mycket mat det finns för alla Vadare! Vi skådar samma arter som igårkväll, men kan också lägga till Större, Mindre och Svartbent Strandpipare och Kustpipare. Vi beundrar länge en Fiskgjuse, som ryttlar över vattenytan och sedan störtdyker ner för att komma upp med fin fisk. Sedan får den skynda sig bort, för Silltrutarna attackerar för fullt!

Vi har en överlycklig Errol med oss på stranden. Här är nästan helt folktomt, så han kan springa fritt, som han vill. Vi lockar honom med ett antal inkallningar och idag kommer han som en raket, gång på gång och belönas sjävklart med en godis varje gång!

Vi tittar även en stund på en manlig ryttare, som övar dressyr med sin ståtliga, vita häst nere på stranden. De ser ut att ha ett fint samarbete, de två!

Vi följer stranden söderut och går så långt att vi kan se grannstaden Chipiona och när vi vänder oss om, ser vi Sanlucar de Barrameda. Det är vackra vyer!

Nu vänder vi hemåt igen, men går tillbaka genom det lite ruffiga bostads-/fritidshus-området. Vi passar på att gå in i en liten affär och köper apelsiner och bröd. Sedan är vi snart hemma hos Homer igen för lite sen-lunch och siesta.

Vid 17-tiden är det dags för en Errol-promenad igen och nu längtar vi alla tre efter ytterligare en strandpromenad med fågelskådning. Så vi hänger på oss handkikare och ilar ner till stranden. Till vår stora besvikelse är det högvatten och blåsten sveper in så höga vågor att det inte finns någon strand att gå på! Vi får gå en trist promenad runt ställplatsen, men havets nycker kan man aldrig lita på!